Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1869, sida 3

————————————5 sulle gästens person och hämnats den lidna skadan. — Om det inte blir i dag, så blir det en annan gång, försäkrade han hotande, — ty der kanaljen en gång varit, återkommer han nog. Men så aktningsvärd och förtegen mutter Tiegel än är, så måste hon vara tio gånger så slug, om jag inte skall utforska henne. Efter dessa ord gaf krögaren sig till freds för närvarande. Kort reqvirerades, och snart dånade bordet under de slag, hvarmed de hårda näfvarne träffade trädet, då en högre trumf undföll de valkiga singrarne. VIII. De båda kusinerna. 7: Herr von Lehmburg, eller snarare kusin Theodor, hade blott frågat mutter Tiegel hvar den herrn befann sig, som rille tala med honom, hvarefter hon, undvikande den allmänna gäststugan, förde honom genom det mörka köket till den ofvannämnda kammaren och derefter åter aflägsnade sig hastigt. Hvad de båda afhandlade derinne bekymrade ju ej den kloka värdinnan, och att räkningen ordentligt betaltes, derför var herr von Lehmburgs person den säkraste borgen. Kusin Theodor, en korpulent fyratioåring med grofva dock sluga anletsdrag och ett glest skägg omkring den breda munnen och dubbelhakan, hade knappt stängt dörren efter sig, förrän den i rummet närvarande gästen steg upp och gick emot honom med sjelfmedveten hållning. (Forts.)