GR a då voro ft Ng oCh attynad, fick den af a betalning derför obligationer, dock ej öf ver 5 millioner rdr om året. Förr än Nordvestra banan vore färdig eller 1872 kunde ingem betalning af staten ifrågakomma, men för hvad den sedan utgaf hade dön attiannuiteter erlägga 300,000 år 1872, 600,000 år 1873 och så vidare 300,000 mer för hvarje år, tills summan af annuiteter uppginge till 3 millioner om året, eller det belopp, som nu utgåfves, men under 1872 och närmast derpå följonde år skulle beloppet nedgå betydligt derunde. Under de första 2 eller 3 åren skulle arhotet pågå utan statens betungande, Motionen kade således sökt att på ett praktiskt och enkelt sätt bidraga till jernrägsarbetenas ordnande, industriens lyftning och billiga anspråks tillfredsställande, HÖ Sohartau menade, att bolaget ej skulle kunaa bildas inom laodet, utan till största delen blifva et BUändskt bolag, och då vore vi i alla fall inne på den utländska ekuldanttningen. Äfven han fäat uppmärksamheten outreprenadarbetens underhaltigbe ech på r af att staten skulle nödgas Inlösa banorna, Åfven om de vore dåligt byg: da. Men om de ock vore bra, skulle i alla fall obligationerna betalas, och de derför erforderliga annuiteterna skulle ej kanna astadkommas på annat Ått än genom ara Hu, hvilka slutligen skulle Ieda-till ingolvens, EJ heller borde staten gå i borgen för hvilket företag som helst, och derför kunde hah 1 intet bRUSCeude förorda förslaget. Frib. SCMDlad åker tenn detsamma mycket tinkvärdt Det aknhe skaffa bröd åt många, utveekla jndustsion dch göra jernvägaruw billigare, än om statpa skulle bygga dem. Om man säsom na förtginge med ext uppuga ett windrelån iuom lande hvarje är, skulle man i alla fall slutliean göra om nytt utländskt lån beböfligt. Det vore nödvändigt att uppgöre en viss plan och anBlå. em rundlige belopp för Jerapagsbyganaderras flomattning, ty ja mera desamma utvecklades, deKo störtd ntgifter nkulle landet kunna bära. Hp Wallenberg ansåg, att det nuvarande befycket ej kande anföras såsom skål för ett föresy, som fordrado full vigör. Landet behöfde kemta sig efier det häftspnobygrandet, som varit on bland oreskerswe till detta betryck. Han hade emellertid infot emot att daken diskoterades, blott do cj håds wWll några byoslut. UreN Å e, wm hå fsk ordet och hvarn Avadnsg le med spänd uppmärksamhet, börjake mel den för . att han -under sin 20A bana aldrig:beskylts för att fiska, hande de ioke, dertill ginge ban för rakt sker Han hade aj ens kunnat lära sig den sten ef den som från min högasplats vid 1858 an ri utkastade näten och äfven i Om han: nuvpå en gång utkasiat ot jeruvmgant Å afcåge det det helas fördel eh art m väden af att en och annan tanästlas vig och roffar åt eig en jörnvägsbit, ty em sospråk på anslag till än den ena än den andra jernv skulle ständigt återkomma, men G chndigt kanna afvlaas. t voro en hydra, som ouppborkgt upprorto nya hufradon. Det förhan sremburit vors frukten af långvariga öfvarlaggninger mellan en mangd representanter och andra — och hade väl således något att beÅr förundrade borem. att största motstänkommit från trenne representanter från Södermanland, om hvilkas befogenhet dertill man kunde taka; åtminstone nkullo det haft på nera liberal ahnätry! Ting om de ej yttrat sig. Enda sättet att afklippa enskilda anspråken vore att Er 15 år:ocverlda åt okt bolag att bygga våra Jernvågar. Do föverlagna linierna voro kanske ej de rätin, men köade Andras. Talaren ödfvergikk deroftor till den financiella sidam och framhöll derrid samma siffror sem frih. Bildt Han betonade, att förslaget således innebure en 5 förbällande till vår financiella förmåga gjord begränaning af jernvägsbyggandet, och fäste ywerligere uppmärkzamheton derpå, att på samma sång etaten jade erlägga annuiteten å kostnaden på en-bandel, egde den ock att uppbära inkomsterna af densamma, hvilket ytterligare skulle minska kostnaden. Då staten inom 6 år kunnat utgifva 1060 millioner för jernvägar, trodde han ej att 75 millioner på 15 är kunde anses såsom nåpot ofverdåd. Hururida ett bolag kunde bildas, kunde an vål ej ansvara för, men då ban varit så plumpt lyeklig I dylika företag, att han inom det fatga Elfsborgs lån kunnat bilda likartade bolag med wammanlagdt 3 millioners aktiekapital, vore dat väl ej för djerft att tro, att 75 millioner skulle kunna åstadkommas ofror helk Sverge. När talaren framkom med sina forslag till enskilda jernvägar I Elisborgs län, kollade man honom för gaJen, men nu fianes der ingen, som icke välsignar hvad som skeft. och samina riktning hoppades han Given urf opinlonea i dena fråga skulle taga. I asgreade på den industriella sidan af saken erinrade talaren om industriene fortfarande afty nande, hvaraf afren jordbruket lede, ty ja mera industrien kunde konsamera af dess prodnkter, desto mindre behofde det exportera, hvarigenem vår jord 1 längden utsuges. Han påminde om huro vår före år 1768 klomstrande industri ruinerades genem de styrelsoprinciper, som mössparti7m då införde, och hoppades, att vi, som från iden före 1856 års blomstermålningar gått tillkå i industrielt välstånd, aj måtte följa deras arempel, atan göra hvad vi kunde för industriens 2— Jernindustrien vore för oss naig, ach dem skulle nu varit stor, om man bitfills amandt svensk materiel, hvilket lika väl som vid banorna Elfaborgs län bort kunna gå för gig. Dillande de friare kandelsprinciperna, erkände an dock, att tillämpningen af dem kanske skett hastigt och att de ökat konsumtionen, men ej produkti Dorefter bemötte talaren åtskilliga andra inväandnil . I fråga om entreprenadarbetens underkultighep amag han underligt, om, då stater jer Ioragar alla sina arbeten på entreprenad, ej skalle gå an med jernvägarne, der allt arbetkp ligger I dagen ofvan jord och således borde vara lättare att kontrollera. Bolag skötte för öfligt dylika saker mera planmessigt, mera affarsd än staten, såsom bevis hvarpå kunde anm klara sistror. Så hade staten nyligen forlotat 178,000 rdr på rails, derför att den, af brist medel fär ögonblicket, ej kunnat begagna konhbuktarerna, hvilket ett bolag skulle både vetat ech knanat göra. Falaren slutade med att ofverlemna sitt förslag till statsutskottets bebjertande, undas förklaring att han ej vidare skulle besvära mas något yttrande I frågan. Äf de talare, som efter grefve Sparre fingo oruat, framställde hrr Nordström och Wern emot förslaget åmwkilliga skarpa anmärkningar. Det