kade åt mig att inte läta min motspelare få behålla vinsten. Jag tar i fickan, lägger fram tio thaler på bordet, men endast för att också se dem försvinna. Änfäkta, nu blef jag riktigt arg; mina tio thaler måste jag ha tillbaks, och utan att bry mig om min vän, som i hemlighet stöter till mig, spelar jag så länge tills mina fyratio thaler äro för hin i väld. Biek af raseri griper jag i min ficka, i hvilken jag nu endast kände en liten börs med några groschen. Då lutar min vän sig till mig och hviskar: — Sluta för Guds skull, vi ha råkat ut för personer, som inte göra sig samvete af att spela af er skjortan från kroppen. Kom innan någon malör inträffar, och innan jag hunnit besinna mig, står jag ute på gatan med min vän. — Jag skulle ha hemtat polis, anmärkte byfogden med en viss skadefröjd, då krögaren tystnade och insvepte sig i ett nästan ogenomträngligt rökmoln, — kanske hade du då återfått dina Åäfr — Inte en groschen! bedyrade krögaren, i det han slog knytnäfven i pordet, — skurkarne skulle ha försvunnit innan jag fött tag i en konstapel. Dessutom skulle hela historien och mitt namn ha kommit i tidningen, och eftersom gumman min läser den från början till slut, så kan ni väl tänka er — — Härvid blåste krögaren upp kindbenen samt hopknep det ena ögat, hvilket minspel uppfattades af hans vänner, som besvarade det med en djupsinnig nickning. -Och en af dessa galgfoglar sitter såedes i kammaren? frågade smeden efter några ögonblicks allvarlig tystnad.