Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1869, sida 3

Råttegångsoch Polissaker. (Från Falkenberg.) Mordbrandsamlägonin9. Natten emellan d. 19 och 20 sistl. December vaknade 77-årige undantagsmannen Sven Göransson å n:r 3 Blixtorp, hvilken endast med tillhjeip af krycka kan röra sig från stället, samt hans 70-åriga hustru vid eldens språkande i halmtaket å deras af dem ensamt bebodda undantagsstuga. Hustrun försökte utkomma genom dörrarne, men dessa befnnnos utifrån så hårdt tillbommade, att de omöjligen kunde öppnas. Lyckligtvis fanns i stugan en yxa, hvarmed den rådige, fastän svage gubben i nödens stund sprängde ett fönster med dess tillslutna luckor, så att gumman kom ut för att hemta folk, som drog ut mannen genom samma fönster, der han hängde, fårdig att förbrännas, utan att kunna hjelpa sig sjelf. Via inför Årstads häradsrätt den 22 sistl. Februari af den skicklige brottmålsdomaren P. Sundblad om anledningen till denna mordbrand hållen ransakning erkände den brottslige utan omsvep sitt dåd. Det var 40-årige stattorparen Danielsson från Tollastorp, som begått detsamma ,,efter många öfverläggningar, såsom han sjelf uppgaf, med undantagsgifvaren arrendatorn Johannes Svensson i Blixtorp, hvilken lofvat bonom 30 rdr och någon spanmål för utförandet af mordgerningen. Flera förslag om undantagshjonens undanrödjande hade varit å bane, utan att de gått i fullbordan. En gång under nästl. höst var det ämnadt, att Joh. Svenssons 20-årige son skulle varit Danielsson behjelplig med att bestjäla och mörda de gamla undantagshjonen; en annan gång var beramadt, att Joh. Svensson sjelf skulle biträda vid mordgerningen, för hvilket ändamål den sistnämnde fastgjort en knif vid ett 3 å 4 alnars långt skaft, hvarmed han skulle genom ett fönster sticka ihjäl dem under sömnen i sängen, och slutligen öfverenskoms, att Danielsson, efter erhållen förstärkning af en sup med tilltugg, skulle ensam gå i författning med den ifrågavarande mordbrandsanläggningen, hvilken han också verkställde på följande sätt. Vid midnatten strök han eld på en tändsticka och antände dermed takhalmen ungefär midt för de gamles säng, gick så sin väg mot hemmet, seende sig stundom tillbaka, för att öfvertyga sig att företaget lyckats. Johannes Svensson har också sökt öfvertala ett par andra personer att på samma sätt undanrödja omförmälde undantagshjon och derför utlofvat en vedergällning af ända till ,,två tusen daler. Med