Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1869, sida 1

Riksdagen. Sammanträden 4. 80 JAA . Vid riksdagens sammanträden i dags blefvo till ledamöter i den särskild; komits, som kommer att behandla kongl. pro ositionen om armäns organisation, ut ifsedde i: . t Första hammarene ledamöter: hrr ät Klint (med 82 röster), trih. H. Hamiltoa (81), frilBötjernblad (81), frih. v. Otter (76), CJ (66), Hazelius (57) oci Fisser; söppRänter: hre frih. Peyron (54), Lilliehöök (38) och Wijkander (85). 4 Andra kammaren: ledamöter: hrr Adlersparre (med 158 röster), Sven Nilsson 1(156), Hedlund (155), Bälter Sven Ersgon 1(125), John Ericson (123), Daniel Daniels son (108) och Engman (98); suppleanter: hrr Sven Hansson (82), Rylander (80) och Per Jonsson (77). : : Första kammaren. I Första kammaren föranledtle remsksen af gresz ve E. Sparräås motion om otrerlemnande af Janrägsbyggnadernas fortsättningvåtjett bolag ar langre, särdeles intressant diskussion, bvarnåller förslagets fördelar framställdes Å bland anäre muionåren sjelf och frih. Bildt. v Ne Åsa oc Diskussionen des Y kr Nerdenfen ädre betviflade att då skulle att dafadkomma ett så stort bolag. om som Sonata inkastet mot förslaget, att bolagets entreprenör skulle inverka År-JärSÅ by nadens beskaffenhet. De större banorna borde derför byggas af staten, hvilket vore rätta sättet att få godt arbete för godt pris, och de mindre af enskilda bolag. Förbindelsen för bolagst att taga all materiel af inhemsk tillverkning skulle uppjaga prisen å densamma, då. ej tillräcklig konkurrens funnes, och när byggnaderna en gång rore furdiga och de höga prisen folle, skulle denna industri åter aftyna. Många af de föreslagna banorua ekulle gifva ringa afkastning, många andrå åter vore uteslutna ur förslaget, såsom en bana till Norrland, hvilken så småningom borde an . Efter ella dessa anmärkningar kom tal. till det raulat att den ordning, hrari statsbanorna skulle bi borde på en gång bestämmas och ett rtert låd mot suecessivt förfallande obligationer för Åndamälet upptagas inom landet. . rib, Sprengtporten hyste trekan i filgr Ö en riksdags rätt att för en lång fraötid belasta landet med annuiteter och ansåg, I RG för kommande riksdagar borde bjuda all mMöflig återhällsamhet. Först borde man atminatone veta, om landet egde utragar ast fullgöra Adana — bindelser, men han hade åtminstone icke kan ppäcka några sådana. Han kunde derför icke lemna sitt bifall till förslaget, men ökskade, ät; i betraktande af de fördelar, som många bland dö föreslagna jernbanorna skulle bereda sten och industrien, byggandet kunde gå fortare ån hittills, utan att alltför mycket inkrälta på framtiden. Grefve Henning Haomulton såg i Er ett nät, som grefve Sparre från sin höga 2 i Första kammaren utkastet otver Sverys, söm vore af den beskaffenhet, att icke sllesxa; styftare dalkarlar skulle fastna deri, utan äfve omi smålänningar så svårt att slida fang, mALKkUrna och når fiskasanget voro slut, kunde mn stek kasta tillbaka de småfiskar, som ej dusile till lobete. For öfrigt och med afseende: på närvarande förhållanden instämde talaren med frih. Sprangtorten. Ä Hr Brusewitz framställde den anmärkningen, att det vore orätt att åt ett bolag öfverlomna pritiles gium exclusivum på att bygga jernwugarrt. Frih. Bildt fann ej underligt, att under den nu varande modlösheten ett dylikt förslag kunde s nas såsom ett stort jernvägsfiske, men i hans ögön vore idn god. Den trygghet för jernindustrien. om alstrades deraf att jernvägsbyggnaderna under i följd af år fortsattes i en gifven riktning, saknades nu, och fabriker för tillverkning af matericl, wilka kunde konkurrera med hvarandra, funnes edan, så att man ej behöfde befara Prisens uppagande genom materielens tagande inom laridet. itt arbetet kunde beduäfvas på skilda ställen vore n fördel för jernvägsbyggnadernas utsörande, i tället för att det nu höpades än på det ena, än å det andra hållet, hvilka ryckningar hittills ej arit gagneliga för arbetenas ordnande. Rättvisan ordrade ock, att t. ex. Småland och bergslagerna art till hafvet, likasom det af naturen kligare lottade Södermanland för längesenan 6 utt landet ej hade räd till stora utgiter, så borde man utan tvifvel nogtrannt undersöka 1 man hade räd att ärligen ugifva. Man hade då ansett, att landet borde unna bära samma årligaentzift för jeruvägar som mder de sednaste åren eller 2 till 3 millioner. )ch mera skulle ej UU försloget komma att erordras. Bolaget skulle förskjuta term NERE el sor att under 15 År Mesa terminer ygga jernvägarneDertill behöfde ej bolaget ankafla 75 millioner på en gång, utan 10 eller 12