Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1869, sida 2

Göteborg den 30 Januari. Staden och Länet. Tiggeriet. Redaktionen ber att få fästa allmänhetens allvarligaste uppmärksamhet på nedanstående uppmaning, som fattigvårdsstyrelsen härstädes begärt att få i Handelstidningen offentliggjord. Tiggeriet, denna förfärliga källa till elände, laster och brott, griper mer och mer omkring sig. Fattigvårdsstyrelsens och tillsyningsföreningens ansträngningar att hej da det onda blifva i betydligare mån förlamade derigenom att denna samhällskräfta eger en mägtig bundsförvandt i det lättsinne, hvarmed enskilda personer, för att blifva tiggarne qvitt, gifva dem penningar eller saker, som kunna till penningar förvandlas. Här är, såsom nedanstående skri velse påpekar, icke fråga om att inskränka den gifmildhet, som utsträcker sin hand för att bjelpa verkligt behöfvande, hvilkas belägenhet man samvetsgrannt undersökt och funnit vara förtjent af understöd. För dem, som icke sjelfva ha tid att för hvarje enskildt fall verkställa en sådan undersökning, finnes utvägen att anmäla den hjelpsökande hos tillsyningsföreningen oeh genom denna skänka hjelpen man vill lemna. Men här gäller att genom en förnyad uppmaning söka, om möjligt, hämma den lättsinniga och i sitt lättsinne samvetslösa uppmuntran privata personer gilva tiggeriyrket, som systematiskt bedritves af äldre lättingar och bedragare, samt af olyckliga barn, som, om de icke äro vanartade, skyndsamt blifva det i denna lastens och brottets skola. Det har kommit derhän, att skolstyrelsen med förtviflan ser den ungdom, som man i våra folkundervisningsanstalter bemödar sig att uppfostra till goda och nyttiga samhällsmedlemmar, på betänkligaste sätt uppblandad med de genom det kringstrykaode tiggarelifvet förderfvade barnen, och nödgas fråga sig, hvilka medel måste tillgripas, för att den andliga smitta dessa medföra ej skall angripa äfven de friska. Värt samhälle underkastar sig betydliga uppoffringar, för att så sattigvärden, den kommunala och privata, ändamälsenligt ordnad och tillräcklig för den nöd, som måste afhjelpas. Styrelsen för den kommunala fattigvården har, i medvetandet af sin svåra uppgift och lifvad af den bästa afsigt att lösa denna, vidtagit åtskilliga nya välberäknade åtgärder i detta syfte. Tillsyningsföreningens personal är kompletterad och den besitter medel för ännu ett års verksamhet i sitt tunga, men välsignelserika kall. Mycket har blifvit gjordt, och man är villig att göra mera, men förutsättningen för allt detta och vilkoret för att det skall kunna bära frukt är att enskilda personer icke längre gifva till obekanta kringstrykare. Sådane gåfvor, må enhvar besinna detta, äro inga barmhertighetsverk; de blifva, utan att gifvaren betänker det, uppmuntringspremier till lättjan, lasten och brottet. Den ifrågavarande skrifvelsen har fölande lydelse: Till Allmänheten! Sedan genom den under år 1867 af fattigvårdstyrelsen vidtagna åtgärd att hos pastorsexpeditio