Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1869, sida 2

— IIan är den värste af dem alla, bekräftade jägaren, i det han slog skolmästaren på axeln; — du kan tro mig att denne öfvermodige junker, som, i förbigående sagdt, inte har så mycket förnust i hela sin skalle som min hund i sin svansspets, denne ovärdige adelsman, som inte känner annan glädje än att pina sina underhafvande, åsyftar ingenting annat än att äta ut unge herrn, för att sedan ha fritt spel hos majorn. Anfäkta, du skulle se hur han kryper för majorn och hur han skrattar, då den gamle herrn, som just inte mycket tycker om honom, skämtar med honom. Då tycks han inte vara samme tyrann, som rappar sina dagsverkare med ridpiskan, eller låter vräka en fattig enka, som är skyldig honom ett par thalers hyra. Och emellertid hota hans stall och lador att ramla, och de ramla äl en vacker dag öfver hans utsvultna ästar och kor, om inre majorn snart igger ihop sina ögon och efterlemnar en hygglig summa åt honom. — Hvart kan han väl ämna sig? frågade magistern, som under IIerzbuschs ifriga tal ej tagit ögonen från ryttaren. — Hans gods ligger åt motsatt håll, att rida AAACC. Um YW. 39