Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 2

shär icke och vi behöfra ej heller ingå på de flera samverkande orsakerna till franskmexikanska expeditionens föga ärorika indalykt. En visendtlig orsak till densamma var dock, det kan icke nekas, mexikanarnes ihärdiga motstånd, som icke lät bryta sig. Resultatet blef, att marskalk Bazaine fick bedja de republikanska cheferna om ostördt aftåg, och på detta aftåg följde arkebusaden i (ucretaro. Ett tredje krig har i dessa tider förts q mellan den Höga Porten å ena sidan och en handfull kretensiska bönder, understödda af några hundratal grekiska iririllige, å den andra. Man skulle trott, att 60,000 man turkiska trupper, kommenderade af chefer, som vid Citate och Oltenitza besegrade Nikolai gardestrupper, samt utrustade med alla moderna förstörelsemedel, skulle gjort ett hastigt slut på detta illa beräknade uppror. Men er4 farenheten har åter lärt oss annat. Kriget har fortgått på tredje året; de tappra väldisciplinerade turkiska trupperna hafva ingen enda större framgång, men väl många smärre nederlag att anteckna från detta fälttåg, på hvilket icke deras ansträngningar, utan hungersnöden, bristen på manskap och bristen på ammunition gjort slut. 4 Vi anföra dessa fakta, ingalunda för att draga förhastade slutsatser af desamma, ingalunda för att underkänna den vigt, för ett lands försvar, som en organiserad och välöfvad beväpning eger. Det har tvärtom städse varit vår åsigt, att denna organisation, denna öfning är nödvändig, men att den förra kan lika systematiskt genomföras och den sednare i behöfligt mått meddelas en milishär med vida mindre uppoffringar än dem, som stående härar af mycket mindre numerär kräfsa. 4 Men vi vilja hafva här inskärpt, att äfven ett fåtaligt och fattigt folk kan försvara sig mot öfvermägtiga militärstater, och att, när detta låter sig göra med så pass framgång, som erfarenheten här visat, utan att försvararne egt den stora förmånen af en väl organiserad, öfvad och utrustad folkbeväpning, försvaret har ojemförligt större utsigter med en sådan. Det vigtigaste af allt är emellertid betydelsen af den moraliska faktorn, det förtroende ett folk bör hysa till sina inneboende krafter. Man har alltför mycket förbisett, att detta förtroende försvagas i samma mån som man kan lyckas intala folket att en s. k. liten men god armå är nationalförsvarets hufvudsak, och att deu med rätta forlrar lejonparten afutgifterna för detsamma. Man har förbisett att en ,stående armöf större proportioner än den för en miis nödiga cadren af befäl och underbefäl, cke blott är en materiel börda, som hämnar och mångenstädes hotar tillintetgöra ändernas välstånd och dermed under frelen förminskar den materiella motståndsrast, som under kriget skulle stå natioen till buds; utan äfven att den verkar örlamande på denna moraliska motståndsraft, på denna andliga spänstighet, förtan hvilken ett folk, äfven med den möjigast största stående här, skall förr eller ednare bli en eröfrares rof. Erinrom oss )sterrike efter Sadowa! Det låg för Preusens fötter, och Preussen skulle dikterat reden i Wien, om icke fruktan för Frankike derifrån afhållit. Habsburgska moarkiens belägenhet, då dess stående är var slagen, men medan det åänna ade lifskraftiga, stridbara befolkningar i tt inre, karakteriseras bäst af den france statsmannens ord: ,, man kan icke ingå lians med ett lik. —