Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1869, sida 1

A — Riksdagsbref. IV Stockholm d. 26 Jan. Ett motstycke till hr Treffenbergs bekanta uppträdande i andra kammaren har gifvits i första kammaren af grefve Gösta Posse, hvilken också tillhörde den nya ordningens motståndare och hvilken äfven med denna riksdag gjort sitt inträde inom den nya representationen. Grefve Posse uppträdde nemligen emot Kongl. Maj:ts proposition till armbens ombildning uti ett föredrag, hvars åsigter måste hufvudsakligen gillas af dem som stå på nationalbeväpningens sida. a hvilket förlorade sin eftekt soc en deklamation, hvars tonfall . vr mycket erinrade om konventikeln. Det synes som om denne ärade representant ansåg det vara nödvändigt att i sitt föredrag städse höja sig till en sublim pathos, under det att stora sanningar alltid vinna bästa gehör, då de uttalas anspråkslöst och utan uppskrufning i vare sig fras eller ton. — Den gamle generalen Hazelius kunde ej lemna slika anfall på indelningsverket obesvarade. Hans replik till grefve Posse innehöll ett och annat pikant moment, men han begick sjelf en ieke ringa blunder, när han med en viss pathos utropade, att folkbeväpningen vore ett oting; den dugde till intet, såvida ej der bakom stod ett vapenöfvadt folk, — Kanske menade hr H. dermed en vapenöfvad arme, men detta blir en ny oegentlighet. Samtidigt härmed pågick i andra kammaren en kort debatt rörande en motion, som väckt mycket löje, nemligen af Jonas Jonasson från Kalmar län, som föreslägit riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville sträcka ut handen till Europas alla hof och representationer, för att söka åstadkomma en allmän afväpning och besluta en evig fred. Motionen, hvars motivering lärer innehållit åtskilliga momenter, som egnat sig åt skämt, hade sannolikt blifvit qväfd i sin födsel, derest ieke hrr Hierta och Norån (en ny representant från Norrland) samt hr Hedlund tagit densamma under armarne. Nu vändes opinionen helt oväntadt så, att icke mindre än 111 röster mot 39 beslöto dess remitterande till utskott. — Det bör ej heller förnekas att ju denna motion, utgången från den svenska allmogens sköte, är ganska betydelsefull, samt att det kan göras något godt af densamma. Åtminstone kan jag ej finna något olämpligt deri, att svenska riksdagen beslöte anhålla hos K. M:t, att när helst lägliga tillfällen dertill erbjuda sig, Sverges diplomati måtte varmt förorda hvarje politik, som sträfvar att förminska de stående armåberna och upprätta Europas fred på fasta grundvalar. — Det vore, såsom hr Nortn anmärkte, värdigt Sverge att framträda med dessa fredssträfvanden, Sverge, som gjort sig kändt inför verlden hufvudsakligen genom krigiska bragder alltifrån vikingalifvets tider. Och för en sann id må ingen anse sig för ringa att vara målsman, ty sanningen beror icke på sin sakförares fysiska styrka eller svaghet. Det är sålunda alls icke omöjligt, att denna motion, som i sin födelse väckte så mycket löje, kan komma att vinna ett ganska stort afseende och äfven någon betydelse. Antagandet at densamma, i behörig form, från riksdagens sida skulle tydligt lägga i dagen, att Sverges folk önskar lefva i fred både inom sig och utåt, samt att det således aldrig skall komma att understödja några som helst äfventyrliga planer att inblanda oss i de kontinentala striderna. I dag hafva utskotten arbetat, och i morgon samt om Tnorsdag hållas de sista plena för motioners afgifvande. Huru det beslutade särskilta utskottet för armfrågan kommer att sammansättas, känner man ej; men sannolikt är, att 1:a kammaren skall välja ledamöter, som omfatta K. M:ts förslag, och andra kammaren tvärtom. Den sednare skall icke i år, såsom vid 1867 års riksdag, invälja ledamöter, som inom utskottet röjde ett helt annat sinnelag, än hvad de uttalat före valet. IIr Schwans död sammanhänger såtillvida med riksdagen, att hans platsi Bankofullmäktige måste fyllas af en annan. De omständigheter, hvarunder detta döds1 CC G12 5 —