Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 2

redande adl arbetstortjenst at de noddande i Småland. Vid remissen i Andra kammaren af de vid förra sammanträdet bordlagda motioner, uppstodo olika meningar derom, huruvida hr Ola B. Olssons motion om förändringar i förordningen om prestval borde förvisas till lagutskottet eller till tillfälligt utskott. Motionären, tillika med hrr Rosenberg och Björck, voro af den förra åsigten, hvaremot hr IColmodin, sedan hr talmannen upplyst att en motion af enahanda innehåll vid förra riksdagen blifvit till tillfälligt utskott remitterad, bekräftade detta förhållande och upplyste, att han sjelf varit ledamot af detta utskott, hvarför han ansåg, att ifrågavarande motion äfven borde till ett sådant utskott förvisas. — Med 110 röster mot 57 beslutades emellertid motionens förvisning till lagutskottet. Med anledning af hr Liss Olof Larssons motion om indragning eller nedsättning af anslaget till kgl. teatern, gjorde hr Ridderstad den anmärkningen, att det vore olämpligt att nu återkomma till denna fråga, då densamma ju blifvit af förra riksdagen afgjord. . Öfriga motioner remitterades till vederbörliga utskott utan diskussion, utom hvad beträflar den i visst afseende märkliga, af hr Jonas Jonasson väckta motion om Åtgärder för åstadkommande af en evig fred. Ir Staaff erkände den stora välmening, som utan tvifvel förestafvat ifrågavarande motion, men ansåg sig dock böra yrka, att densamma genast blefve afslagen, då den omöjligt skulle leda till något praktiskt resultat, utan det vore att befara, att den endast skulle väcka löje. Hr Rosenberg delade den töregående talarens uppfattning, och måste fördenskull, ehuru förslaget rörde ett önskningsmål, som säkerligen låge alla kammarens ledamöter varmt om hjertat, yrka dess förkastande. På hr C. A. Larssons begäran blef nu motionen i sin helhet uppläst. Hr Hierta, som derefter fick ordet, anmärkte, att, då alla kammarens ledamöter sades dela de i motionen uttalade åsigter, kunde väl densamma ej anses löjlig, ty då skulle ju hela kammaren vara löjlig. Att det lilla Sverge tager initiativet i denna humanitetsfråga borde ej anses såsom något oerhördt; detsamma hade händt en gång at. nemligen i fråga om afskaffande af passförfattningarna. På grund af dessa och andra skäl ansåg talaren, det man ej borde vägra remiss å motionen. Samma yrkande framställdes af hrr Noren och Jonas Jonasson. Afven hr Seråle ansåg, att motionen icke borde undertryckas och uttalade i allmänhet den åsigten, att representationen borde så varsamt som möjligt begagna sin grundlagsenliga rätt att, så att säga, i tödseln förqväfva väckta motioner. Hr Hedlund sann för sin del ej heller något löjligt i förevarande motion, utan ansåg fastmer, att det skulle vara Sverges bragdrika historia värdigt att väcka och söka genomdrifva en åtgärd, sådan den motionen afsåge. Den som ur svenska representationen komme att höjas för denna sak, skulle utan tvifvel finna ett starkt gensvar i de många sinnen, som öfverallt arbetade i samma ädla syfte. — Vid diskussionens slut anställdes votering, som gaf en majoritet af 111 röster mot 59 för motionens remitterande. Motioner. Inom Första kammaren förekom i förgår ingen motion; i Andra kammaren väcktes deremot omkring 40 sådana, deribland må nämnas följande: af hp p 2 — ; a