Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 2

verkan på den såfänge, men godmodige unge mannen, — jag skall inte vara så oförsigtig att följa ditt råd; Gabriele kunde falla på den tanken att bifalla, om ock endast för att straffa mig, och — — — Oroa dig inte, dyraste Fortis, inföll Gabriele skalkaktigt, i det hon fattade den unge mannens hand och lade hans arm på sin, — jag håller visserligen mycket af dig, — det vill säga när du inte hemsökes af ditt dåliga lynne, hycklar qvinnofiendskap samt behandlar Rosa och mig som små barn, — men, Fortis, gränserna för vår vänskap öfverskrider jag icke, itfven om dina ljusa lockar voro tio gånger krusigare och dina ögon tio gånger så blå. För öfrigt ber jag dig besinna, att en qvinna, som verkligen älskar, enligt min tanke svårligen skulle tala med sina hemliga frhoppningars föremål så som ag har talat med dig, hvilket du äfven troligtvis kommer att en gång bittert erfara. Efter dessa förklaringar behöfver du således inte mer förifra dig; men jag vidhåller min begäran, att du i den ohyfsade kusinens ögon må gälla som min troofvade, — ja — det är nödvändigt, ty annars börjar förföljelsen ånyo, medan jag nu vid förekommande fall kan framhälla lin värda person. — Men verlden, Gabriele, verlden, invände Fortis ånyo. — I verldens ögon bibehålla vi vårt canliga sätt, och jag vill se den, som kan lraga några slutsatser deraf. (Forts.)