Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 2

nut, och derefter svarade jag med en djup nigning: Käre kusin Theodor, om du ännu inte har märkt, att Fortis och jag stå på en ganska förtrolig fot, med andra ord, att han är min trolofvade, så måste jag mer än någonsin betvifla din skarpsinnighet. — Och det har du sagt? utropade Fortis förskräckt, ehuru han ej helt och hållet förmådde beherrska sin triumf öfver kusinens förödmjukelse. — Ja, det har jag sagt, ord för ord, bekräftade Gabriele med en retande beslutsamhet. — Men barn, det finns ju inte den minsta sanning i hela den his:orien. — Skadar det? frågade Gabriele och bet sig i läppen med en blandning at skalkaktighet och förtret. — Naturligtvis skadar det, svarade Fortis, som blef allt allvarsammare, — kusin Theodor skall göra sig ett nöje af att basuna ut historien, och du riskerar att bli emmeligen hänsynslöst bedömd. 0, Gariele, jag hade ansett dig försigtigare; säg mig, hur skall detta sluta? Gabriele tycktes hafva mycket roligt åt den förskräckelse Fortis så öppet ådagaade. — Slutet kunde i värsta fall bli, att den förevändning, till hvilken jag, oförsigtigt nog, tog min tillflykt, blef en verkighet, sade hon derefter och betraktade skälmaktigt sin väninna, som med en stum bön besvor henne att ej dritva skämtet ör långt. — Omöjligt, Gabriele, alldeles omöjligt! utropade Fortis beslutsamt, så snart han hade hemtat sig från sin första förvåning. — Är jag inte god nog åt dig? frå