len d. 25 Jan. I Under denna dags sammanträden sysselsatte mar sig inom båda kamrarne med remitterandet til vederbörliga utskott af 2 i Lördags aflemnadkongl. propositionerna. Den kongl. propositioner om ny föreningsakt mellan Sverge och Norge, son i första kammaren utan diskussion remitterade: till konstitutiopsntskottet, gaf i andra kammare anledning till följande yttranden rörande Unionsfrågan: Hr Ridderstad började diskussionen med at uttala sin tillfredsställelse med denna proposition hvilken, om den af de båda rikena blefve anta gen, enligt hans öfvertygelse, skulle mellan den skapa ett starkt, mäktigt och verkligt gagnande förbund. Talaren ansåg det högeligen lämpligt att ett uttryck af denna tanke finge åtfölja propositionen vid remissen deraf, då frågan om er förändring i bestämmelserna rörande Sverges ooh Norges inbördes förhållande länge tagit det allmänna intresset i anspråk, såsom bevis hvarpå talaren erinrade om den vid 155 1860 årens riksdag å bane bragta s. k. norska frågan. Sannt vore väl, att dereamma formelt gällt det norska Ståäthällarskeet, men i sjelfva verket dock något annat. ven hade nemhgen ytterst blifvit kallad tin f af åtskilliga farhågor från svensk sida, att den ena bestämmelsen efter den andra rörande de båda brödrarikenas inbördes förhållanden kunde blitva bortplockade och slutligen detta förhållande blifva alltför lösligt. IIr Bergström bes ärde derefter ordet, icke sö att yttra sig om sjelfva frägan, utan endast för att framställa ett förslag om ett särskildt utskott, pestående af 14 ledamöter, 7 från hvardera kammaren, för dess behandling. Såsom skäl till detta yrkande androg talaren bland annat den omständigheten, att konstitutionsutskottets tid blefve alltför mycket upptagen af granskning utaf statsrådsprotokollen, så att det ej skulle medhinna att i sod tid, som ämnets grannlagenhet kräfde, iver afgifva utlåtande. Det vore nemligen bekant, att nyssnämnda granskning erfordrade så mycken tid, att det s. k. dechargebetänkandet vid sistl. riksdag först i slutet af Mars månad inkommit till kamrarne. Det vore under sådana omständigheter att befara, att utlåtandet om ifrågavarande proposition skulle till kamrarne inkomma i riksdagens elfte timma, men detta vore högligen olämpligt, äfven om riksdagen — en åsigt, som dock talaren ej delade — icke skulle hafva att om förslaget yttra annat än ja eller nej. Ett ytterligare skäl för förslagets behandlande af ett särskildt utskott vore, att vid dess granskning borde såsom yttersta mål hägra de båda folkens slutliga sammansmältning, om ock i en aflägsen framtid. IIr talmannen uppläste i anledning af sagda hr Bergströms förslag slutorden i ingressen till den kongl. propositionen och påpekade, att det af dessa ord ville synas, som skulle frågan tillhöra konstitutionsutskottets behandling. Hr Ridderstad trodde äfven det vara alldeles uppenbart, att förslaget borde till konstitutionsutskottet förvisas, och trodde att detta utskotts tid skulle så mycket mer medgifva att åt detsamma egna erforderlig granskning, som få grundlagssrågor, ännu åtminstone, blifvit vid riks a. I samma sy yttrade sis erante, som tillika uttryckte den önskan, att förslaget om ett särskildt utskott måtte bordläggas. lr Hkjorck fann icke heller minsta skäl forefinnas för tillsättande af ett särskildt utskott, då, bland annat, det måste antagas, att riksdagen, för hvilken det på förhand varit bekant, att det här ifrågavarande förslaget skulle komma att 1 vid valet af konstitutionsutskottets amöter älven haft denna fråga i sigte. Hr Staaff understödde br Bergströms yrkande och ansåg ej orden i ingressen böra tillmätas alltför stor betydelse, då det naturligtvis ej kunde bero på K. M:t att bestämma, hvad som vore erandlag eller icke. Tal. fäste äfven, till stöd för sin åsigt, uppmärksamhet på ärendets invecklade beskaffenhet och på det långvariga arbete, detamma kräft af de för ändamå!et tillsatta komiih. Liljenerante sökte fortsarande visa, att de i oitanämnda ingress begagnade uttryck måste anses bestämmande för frågan, hvarthän förslaget borde förvisas. Efter slutad diskussion blef den kongl. propositionen remitterad till konstitutionsutskottet, dock med förbehållen rätt för kammaren att framdeles besluta öfver det väckta förslaget om ett särskjidt uiskott.