Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1869, sida 1

t-Sstadd i behof, kan få understöd och finna Ihjelp hos fattigvården, tillochmed om han t-har en rätt god och stadig förtjenst. På e, siknande sätt går det med dem, som hos rs I fattigvården söka tak öfver hufvudet, oaktadt de sjelfva ganska väl med någon anlasträngning kunde förskaffa sig detta, eller med dem, som söka vård och skötsel på hospitalerna för fattigvårdens räkning, utan alatt behöfva det — de söka, och skriftens stjord går i fullbordan på dem, ty de finna. Det bästa:beviset på det oriktiga i denna 11. ; a falska humanitet lemna de statistiska upplysuingar, Evilka komitten meddelar och lå Ad 1 ök Som visa, att antalet af dem, hvilka söka kommunernas stiftelser och anstalter, så1 väl som storleken af de smnmor. hvilka årligen ingå i budgeten för sattigväsendet, tillväxt i ett vida större förhållande än I folkmängden. Om man derför vill sortfara med det närvarande systemet, måste resultatet nödvändigtvis slutligen bli, att pauperismen växer sattigförsörjningen öfver hufvudet samt att denna kommer att stå alldeles hjelplös och rådvill gentemot sin uppgift. I ett serskildt hänseende ha följderna af det så kallade humanitetssystemet allaredan nu börjat visa sig, i det man för att kunna mottaga alla dem, som anmäla sig till fattigvårdens kärleksfulla omsorg, inom flera af dennas anstalter sammanhopat så stora skaror, att alla sanitära hänsyn derigenom rentaf ringaktas, att de fordringar man måste göra isynnerhet på förseendet med frisk luft, trampas under fötterna, hvaraf földjen åter är sett ytterst dåligt helsotillstånd på nämnda ställen. Men det kallas likafullt humanitet. Ett förslag, som skenbart strider mot utskottets klassifikationssystem och dess förord för spridandet af de tattige, men som i verkligheten skall afhjelpa en länge och djupt känd brist, går ut på upphäfvandet af alla fattigskolorna och anbefaller barnens anbringande i kommunens friskolor. Den grundtanken i utskottets betänkande och förslag: att på hvarje möjligt sätt, såväl genom tvång som mildhet, afhålla och aflägsna personer från att söka fattigvården och, sedan de kommit under denna, skaffa dem medel att åter vända tillbaka till samhället samt återintaga sina platser såsom individer i samhället — denna grundtanke är just mycket lyckligt förd ut i lifvet härigenom. , Genom att hänvisa fattigvårdens barn till serskilda skolor — heter det i utskottets betänkande — ,nedtrycker man dem så till sägandes i en afsöndrad kast och tillfogar dem en oförtjent personlig förödmjukelse, som bevaras i minnet hos de bättre äfven sedan de uppnått mognare år och förvärfvat sig en oberoende ställning. Komitcn bevisar tillika, att kommunen långtifrån har något pekuniärt intresse vid fattigskolornas bibehållande. Utskottet har emellertid gått ännu ett steg längre. Dess sjerde hufvudförslag går ut på att vidtaga en serie afvärjande dtgärder, och såsom den väsentligaste punkten häri måste jag nämna omorganisationen af ,Ladegaarden. Man lärer förmodligen fråga: Hvad är ,,Ladegaarden? Jag kan derpå endast svara, att det är en institution, som gömmer summan af mensklig uselhet, det är ,,olyckans boningar och eländets hälor, ty om jag skulle lemna en fullständig beskrifning af denna ohyggliga anstalt, skulle jag kunna fylla flera bref dermed. Men det värsta vid anstalten är, att disciplinen derinom långtifrån är hvad den borde vara, att lättingarne och dagdrifvarne befinna sig alltför väl vid det lif, de der föra, för att de ej just skulle söka sig dit, och att hela byggnadens inrättning är alltför olämplig, så att det är en proportionsvis lätt sak att absentera sig derifrån och undandraga sig uppsyningsmännens tillsyn. Såsom en husvudbrist vid anstalten framhåller utskottet äfven det myckna tillfälle till samqväm mellan de båda könen, som dess inrättning lemnar. Det fordrar ett skarpt åtskiljande af dessa, en sträng assöndring melian de moraliskt förderfvade och dem, hvilka endast af nöd söka anstalten, en i hysiciniskt hänseende menskligare behandling af de personer, hvilka upptagas i densamma, och slutligen införandet af en träng disciplin, såsom asskräckningsmedel r de lättsinnige, hvilka nu alltför lätt och Sorglöst taga sin tillflykt till ,,Ladegaardens. För uppnåendet häraf föreslår utskottet byggandet af en eller två arbetsanstalter. — Såsom andra afvärjande medel nämnas anbringandet af dem, som äro för lata för att vilja förvärfva sig medel till tak öfver hufvudet, icke såsom hittills i en anstalt för husvilla, utan ien tvångsarbetsinrättning; upplösandet af familjelifvet — ett redan förut med framgång användt medel —; omorganisationen al distriktläkaretjensterna och fattigföreståndarnes poster, med flera andra saker. Till slut framhåller utskottet ännu såsom en mycket vigtig punkt en samverkan mellan den officiella och den privata fattigförsörjningen. Det är mycket stora och betydliga summor, som under årets lopp lemnas af privata i fattigunderstöd, och antalet af välgörenhetssällskaper, ofta mycket rikt doterade, är likaledes betydligt i Köpenhamn. Men här möter oss den stora olägenheten, att det privata fattigväsendet är på platsen helt och hållet saknar organisation, och så länge detta är händelsen, blir det naturligtvis omöjligt för kommunens fattigväsende att samverka der— —— — — —