Herr Arvidson, som ej ville åka igenom den? svenska pr 1 om den, hvilken rådt herr (fi Lindhult till en dålig handling, upplyste: att herr he L. vändt sig till honom först sedan hr L. utträdt l) ur öärman och efter det han, oaktadt utträdandet, sc blifvit underkastad utmätning. Hr Arvidson hade n då såsom ombud inlemnat besvären till Göta IIofd rätt. Någon annan befattning hade ban icke hafts! i denna sak och kunde så mycket mindre inverka på o hr Lindhults utträdande ur firman, som detta då js redan egt rum. u Det andra vittnet var hr grossh. R. Malmros. k som berättade att han en dag under sistl. vinter sil inkommit för att uppgöra någon astär å koptoret.d Herr Lindhult hade ej då varit inne, men kom d straxt derefter i sällskap med cen obekant handlande, till hvilken hr L. sagt, sedan den obekante e slagit att de skulle gå in i ett inre rum och n 0 I stänga dörren — att det ej vore af nöden, då ,,hr Hegardt egde hans fulla förtroende, — ett yttrande som kärandeombudet yrkade måtte intagas i protokollet, såsom varande bevis på att hr Lindhult ansåg sig vara den egentliga chefen. Sista vittnet var hr grossh. vr. Natern, som beattade att han, äfven e. ter hr L:s utträdande, haft flera affärer med honom, dervid hr L. dock icke s uppträdt såsom procurist. En tid efter uttrödandet hade vittnet frågat hr L. om huru med detta förhållande hängde ihop, då hr L. svarat att utträ-i dandet blott skett pro forma. i Sedan några rättelser i de föregående protokollen blifvit gjorda, framlades firmans böcker, då kä-m randeombudet fordrade förklaring öfver att i kassaboken fanns under rubriken kassabrist upptaget en summa af 1,065: 3 öre. Hr Hegardt upplyste att denna brist uppkommit under flera år, — ett för14 hållande, som ej hunde anses underligt, då firmans 1 affärer under de sednaste 5 åren uppgått till ofver 17 millioner. ; Kärande-ombudet inlemnade derpå sitt slutpä1 , s 1 j i 1 Å etående, som var af följande lydelse: ,Jag tror mig hafva medelst afhörda vittnens berättelser, de at Hezardt sjelf företedda p:otokoller vid sammanträden med firman Rob. L.adhult Cäs borgenärer och öfriga i målet förekomna omständigheter, hvaribland II:s egen uppgift, att han ansett bolagskontraktet med Rob. Tindhult alltjemt gällande intill konkursens början, tydligen ådagalagt, hvad ingen affärsman inom detta samhälle någonsin betviflat, nemliget att Rob. Lindhult verkligen intill konkursens inträffande varit delegare i firman; och det är således efter mitt förmenande uppenbart, att Ilegardt bedrägligen förfarit, då han underlåtit att i firmans stat uppgifva Lindhult såsom delegare, hvarigenom dennes så kallade enskilda egendom uteslutits från massans tillgångar. Det är jemväl) upppenbart att hvad Hegardt till sitt urskuldande närutinnan föregitvit, saknar all grund och att Lindhults efter konkursen gjorda åtagande af personlig ansvarighet för firmans skulder — och hvilket åtagande skulle varit alldeles orimligt, om han ej varit delegare i firman och fruktat att genom fullständigt undandragande af sin egendom allt för mycket reta sina fordringsegare och håna den allmänna meningen — icke kan förringa H:s brottslighet, helst dennes hela förfarande och alltjemt lemnade biträde åt ändhults sanningslösa uppgifter påtagligen haft till ändamål att försätta den förstuckne bolagsmannen i den för honom gynnsamma ställningen att kunna trotsa sina borgenärer och gäcka deras försök att erhålla betalning ur hans tillgångar och befordra honom till Strall för sina streck. Jag tror mig vidare hafva visat, att Ilegardts åtgärd att genast efter firmans bildande af dennas tillgångar, hvilka mestadels voro sammanskrapade medelst lån och med begagnande af den kredit, firman lyckades förskafla sig, tillåta, att ene bolagsmannen Rob. Lindhult under rabriken lån till bankrutterade firman Corin, Lindhult C ur firman undandrog den enorma summan, af omkring 270,000 rdr, utgjorde ett svikligt förfarande och förtjent af straff, allrahelst som den enda ursägt, Hegardt härför kunnat anföra, är alltför grundfalsk att förtjena något beaktande. Detta belopp är undansnilladt. Jag vidhåller denna åsigt; ty eljest skulle ju en köpman kunna ansvarstritt undandraga sina borgenärer huru stora summor som helst, allenast han vidtalade någon känd trashank att få debitera dem på hans konto. Om en person, som sjelf har stora skulder, utlånar betydliga summor till folk, hvars insolvens är i ögonfallande och till och med genom konkurs lagligen styrkt, så är väl detta ett brottsligt förfarande alldenstund det vittnar åtminstone ; om rårdslöshet mot långifvarens egna borgenärer. Hvad IIegardt yttrat om sin lit till Lindhulis förmåga att betala de summor, han fått draga ur firman, länder ej till ursägt för Ilegardt, som väl. kände Lindhults förtviftade ställning. Att jag, som hvarken kände denna eller bolagsmännens ruskiga förhållande sins emellan, hyste större tro på Lindbults soliditet, är ej underligt; och mitt af Ilegardt citerade yttrande i stämningen å L., satt dennes uppgift att ban vore delegare i firman förmått mig att med honom och firman inlåta mig i affärer, ursägtar ingalunga Hegardt, som af firmans bokföring kände Lindhults ofantliga skulder; likasom denna uppgitt ingalunda bevisar mitt stora förtroende till Lindhults soliditet, utan endast att, om han, då han begärde mina penningar, sagt mig, att han ej var delegare i firman Rob. Lindhult Co. och ait bans föl mögne broder C. F. 0. Lindhult, hvars borgen erbjöds mig såsom säl erhet, icke egde ett öre, så bade jag visserligen låtit honom med oförrättadt ä-ende återvända från sitt plundringståg. På grund af hvad jag sålunda och i öfrigt anfört, rkar jag för egen del och å min sirmas vägnar, att Hegardt måtte, jemlikt det af mig åberopade lagrum, fällas till det ansvar, rådhusrätten finner skäligt honom ålägga. . Målet uppsköts derefter till den 2 nästkommande Februari, då hr IIegardt. skall vara be: redd att algifva sitt yttrande i målet. (Forts.) (Från Stockholm.) perlbandsmålet. Vid Stockholms rådhusrätt ha fortsatts ransakning med häktade tapetserarearbe tarne J. Öberg, W. Jacobsson och korkskärarer A. Wolcky jemte å fri fot va ande enkan Wolck) med dotter och en enka Elfström, anklagade