Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1869, sida 2

skulle du i ett dylikt fall fordra af mig, att jag skulle offra dig hela min framtid, slå mig ned med dig på en landtgård för att skära min hafre, skörda mitt hvete, sälja mina får och dervid endast genom tidningarne få reda på att verlden finns atom mina egor? — Visst inte, bäste Fortis, det skulle jag aldrig fordra af dig, svarade Rosa och ade sin fina hand likasom bedyrande på sitt hjerta, — men skämt å sido, tillade hon med en anstrykning af missnöje, — tror du då verkligen att alla qvinnor, som lära känna dig, äfven måste älska dig? Fortis betraktade Rosa forskande vid denna fråga. — Älskar du mig icke något? frågade han derefter likt någon, som är säker på sin sak. — Naturligtvis älskar jag dig, ljöd det trohjertade svaret, — jag ilskar dig som vän, som lekkamrat, ja, jag älskar dig som en bror. — Godt, älskar du mig som en bror, så fordras inte mycket att förvandla denna kärlek till en böjelse, — som du förstår att skildra så förträffligt. — Sannolikt skulle dertill fordras mer än du tror, återtog Rosa, — jag tror åtminstone att, ehuru jag hjertligt håller af dig som vän och lekkamrat med alla dina fel och svagheter, skulle du likväl, just för dina fels skull, vara mig mindre angenäm som brudgum. — Hm, det är mycket uppriktigt af dig, men på samma sätt som du, ha redan många unga flickor tänkt och skola äfven tänka, ehuru det vanligtvis går annorlunda. Derför anser jag det äfven rådligt att försigtigt afmäta mitt uppförande.