Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Du inser, kära Rosa, att det antyder en hög grad af välvilja, då jag låter Gabriele förstå att jag heldre lefveri vänskap än i fiendskap med henne. — Ja, det inser jag nog. — Tillfölje deraf skola de, som redan dagligen gifta mig med Gabriele, inte längre betvifla, att mellan oss består en öfverenskommelse åsyftande detta. — Låt folk tänka och tala hvad de vilja, bäste Fortis, eller vore det en olycka, om ni båda blefve ett par? — Vi ett par, Rosa? Det kan inte vara ditt allvar. — IIvarför inte? Gabriele är icke blott en skön, utan ifven en hjertegod flicka; du är en man, som har lärt åtskilligt och efterhand skall besegra sina små svagheter, och då kunde jag inte tänka mig en vackrare bild, än att se er båda bröllopsklädda framträda inför altaret, och min älskade far med den heliga boken i händerna — — — O, Rosa, Rosa, tyst med sådana ord, utropade Fortis med ett klagande uttryck, — du torde icke ha så orätt, då du påstår, att jag vid ett sådant tillfälle skulle erbjuda en rätt vacker bild, åtminstone ) Se H.-T. N:o 19.