Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1869, sida 2

— Det skall hon, var öfvertygad derom, bäste Fortis, svarade Rosa bestämdt, — hon skall det, så snart du utfört den afsigt du ännu håller hemlig. — Och den vore? frågade Fortis ifrigt. — Att du vid ditt nästa sammanträffande med Gabriele ber henne glömma din ovänlighet. — Med andra ord, jag skulle be om förlåtelse, hvilket väl kunde hända förr, då jag inte var äldre än en viss prestgårdsros, svarade Fortis, dock utan bitterhet. — För himlens skull, bäste Fortis; hvem kan tala om förlåtelse, der ingenting finns att förlåta? Nej, så djupt behöfver du inte ödmjuka dig; du skall endast säga, att du är högst missbelåten med hennes uppförande och önskar återställa er gamla vänskap. — Ab, det är något annat, Rosa; jag skulle göra mig skyldig till en falskhet, om jag förnekade att dylika tankar sysselsätta mig; endast en omständighet inger mig ännu betänkligheter. — Och den är? — En omständighet, om hvilken jag egentligen inte skulle tala med dig, men du är ju inte längre något barn, utan en förståndig flicka, hvilken man kan skänka något mera förtroende. — Jag är mycket nyfiken, Fortis, svarade Rosa med förekommande deltagande, llikt en ung moder, då hennes barn tror ssig meddela henne en vigtig hemlighet, hemtad från området af sin barnsliga ersarenhet. (Forfs y