: a Riksdagsbref. ILL Stockholm d. 22 Jan. Man öfverraskades i gårdagens plenum af en debatt rörande Kongl. Maj:ts proposition om Statsverkets tillstånd och behof. Det spridde sig genast vid början af plenum ett rykte, att frih. Joh. Liljencrant ämnade framställa några anmärkningar mot denna proposition, innan den remitterades till statsutskottet, samt att han derom underrättat chefen för finansdepartementet, srih. af Ugglas. Man var icke så litet nyfiken på hvad som förestod. Talmannen uppropade frih. L., men finaneministern syntes ej till. Den förre måste alltså börja, utan att hafva sin motståndare framför sig — en position, som aldrig är rätt behaglig — men det dröjde dock ej länge innan frih. af Ugglas inträdde från den första kammaren med skyndsamma steg och satte sig på sin statsrådsbänk. IIär visade sig åter nyttan och vigten af att regeringens ledamöter erhållit tillträde till representantförsamlingen, äfven då de icke äro valda ledamöter af densamma. Friherre Liljencrantz framställde nemligen, med vanlig talang och säkerhet samt med åtskilligt gäckeri, sina anmärkningar mot sinansministerns alltför sangviniska beräkningar af statsverkets inkomster under 1870, och för dem, som ej voro närmare hemmastadde i ämnet, tycktes dessa anmärkningar ega mycken giltighet. — Finansministern upptog dock på rak arm, som man säger, de data, som förelågo till pröfning, och visade sig vara fullt förtrolig med ämnet. Skiljaktigheten gällde här ailtså icke sakuppgifterna utan dsigterna. Det gällde, huruvida man till grund för beräkningarne af utgifterna under 1870 borde lägga de sednaste ogynnsamma åren, eller det normala förhållandet under flera föregående. I förra fallet kunde inkomsterna anses vara för högt beräknade; i sednare fallet icke. Ett särskilt moment i denna kontrovers utgjorde tullinkomsterna, hvilka Kongl. Maj:t sör 1570 beräknat till 14,000,000 rdr, en siflra, som frih. Liljencrantz ansåg vara alltför hög, då visserligen dessa intrader under 186S öfrerstigit beräkningarne, men hvilket berodde derpå, att tullen å importeradt bränvin uppgått till så betydligt belopp. — Finansministern upplyste, att, enligt uppgifter, som nyss kommit honom tillhanda, tullinkomsterna för 1568 uppgått till nära 14,700,000 rår, alltså till 1,700,000 rdr utöfver de 13 millioner, hvartill sista riksdagen, af vissa anförda skäl, beräknade samma inkomster för 1569. IIuru stor del af detta belopp tölle på tullen för importeradt bränvin var hr finansministern ej i tillfälle att ännu säga, men antog dock med visshet, det den beräknade tullinkomsten af 14,000,000 rdr för 1870 icke vore för hög. Frib. Liljencrantz fick här tillfälle att visa både sin sjeltpeherrskning och skickligheten såsom taktiker. — Då hr finansministern, yttrade han, ej är i tillfälle att uppgifva tullinkomsten för importeradt bränvin under 1868, så är jag i tillfälle att göra det. Den uppgår till 1,500,000 rdr, hvarmed alltså de öfverskjutande 1,700,000 rdrne fullt uppvägas. (Det var den pil frih. L. gömt i sitt koger.) — Denna uppgift förde åter segren öfver till ib. L., men dock blott för ett ögonblick. tare iil uUnAi. . 8. 5 :uUe, i denna bränvinsimport af I, S00, 000 rdrs tullinkomst ingingo äfven 850,000 kannor