Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1869, sida 2

kiksdagen. Sammanträden d. 21 Jan. Diskussion rörande statsreglerings-propositionen. Då denna proposition inom Första kammaren föredrogs begärde grefve Henning Hamilton ordet. Talaren gaf sitt erkännande åt den kgl. propositionen så väl med afseende å densammas uppställning, hvilken egde förtjensten af att vara särdeles redig och gaf en klar öfverblick öfver statsverkets ställning, som äfven om man hänsåg till den glädjande omständigheten, att den syntes åsyfta tull öfverensstämmelse mellan utgifter och inkomster. Ett undantag härifrån trodde dock talaren sig finna vid beräkningarne rörande inkomsterna af statens jernvägstrafik, hvilka, liksom tullmedlen, måhända vore något för högt beräknade. Talaren ansåg ej heller det vara fullt ändamålsenligt och ej heller med god hushållning förenligt att nu bevilja något anslag till befästande af Hästholmen i Karlskrona skärgård. Sådant borde ej ske förrän en fullständig plan till hela denna skärgårds beästande hunne blifva uppgjord och vunnit godkännande. Vidare hade talaren några mindre väsendtliga anmärkningar, egentligen i formelt afseende, att framlägga mot de begärda anslagen till nordvestra stambanans fortsättande samt uppbyggandet af stationshus i Stockholm, Denna sednare af grefve IIamilton med lätt hand vidrörda formfråga gaf statsrådet Adlercreutz anledning att yttra några ord, hvaraf dock framgick, att statsrådet dervid tycktes fästa mindre vigt, Hr Wallenberg yftrade sig blott mot det i talarens mening ur Principiel synpunkt olämpliga förhållandet, att Kongl. Maj:t, under femte hutvudtiteln, äskat, det åtskilliga besparingar från åren 1867 och 1868 å ,,fyr och båkmedlen måtte ändas till förstärkande af fonden till krigsfarbyggande. Lämpligare och vigtigare föreföll det i stället talaren att nedsätta dessa för sjöfarten och handeln ganska tyngande afgifter. Utan att något af nämnvärd vigt i öfrigt förekom blef propositionen till statsutskottet remitrad. Inom Andra kammaren uppstod ätven vid revision af statsreglerings-propositionen någon diskussion, som inleddes af . Frih. Liljencrants, hvjlken ansåg de af Kongl. Maj:t beräknade jernvägstrafikmedlen, tullinkomsterna och bränvinsbränningsmeg en sara för högt tilltagna, och sökte med åtskilliga uppgifter leda detta i bevis. Tillika ansåg tal. det icke vara riktigt, att regeringen bland inkomsterna påräknat bankovinsten för såväl 1867 som 1868, då denna sumamas öfverlåtande till statsverket vore beroende af riksdagens beslut. Ifrågavarande bankovinst vore för öfrigt för högt beräknad, enär bankens grundfond upptagits till ett belopp, som icke motsvarade verkligheten. I denna fond inginge nemligen åtskilliga obligationer, hvilka, vid försäljning, ej betingade det belopp, hvartill de blifvit bokförda. Öm dessa obligationer på grund af bankoutskottets åliggande nedsattes till sitt verkliga belopp, komme bankovinsten att förminskas med 100,060 rår. Alla de i K. M:ts prop. upptagna inkomsttitlarna syntes fördenskull tal. vara så högt beräknade, att det vore fara värdt, det ej verkligheten komme att motsvara de glada förhoppningarna. Hvad beträffade de af K. M.t gjorda he: räkningarna för 1869, skulla verkliga ötaten be: finna sig i en svår ställning, om den sj skulle hatss annat att letva af, än de problematiska öfverskott, nämnde beräkningar upptaga. — På grund utaf den utredning, ial, ansåg sig hafva lemnat öfver statsverkets tillstånd, trodde han, att om de af K. M:t begärda anslagen skulle beviljas, måste riksdagen dertill försöka skaffa sig medel på upplåningarnes eller annan våg. Hr Vougt biträdde i det hufvudsakligaste föregående talares yttrande, och hade dessutom ätskiliga anmärkningar att göra mat de under nionde hufvudtiteln upptagna utgifter. Statsrådet frih af Ugglas sökte, till gendrifvande af de gjorda anmärkningarna, visa, att de beräknade inkomsterna ej voro för högt tilltagna, och fäste sig dervid isynnerhet vid jernvägstrafikmedlen, bränvinsbränningsmedien oeh tullinkom: sberna, hvilka tal. ansäg böra beräknas med led