Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1869, sida 3

AAAAA —— Cm handelsboks vitsord. Genom K. F. den 12 Sept. 1868 i: ssamtliga stadganden uti K. P. den 4 M. 1855, angående handelsböckers användand såsom bevisningsmedel i handelstvisler me lan andra personer än .öpmiän inbörde från o med 1879 upphäfda. En åte blick p. lagstiftningen i detta ämne torde vid såc at förbållande, ej vara utan ir tres: . Ui r tiverna till sitt den 1 Augus 1826 av fna förslag till ny Rättegångs balk, kay. 22, yttrar Lagkomitcen Täror följande: Bland enskilda krifser, som till bevis i rätte gån ar kunna åbe. pas, äro äfven att räkna han delsböcker öfve utbor de varur. Om dessa stad gar lager i 17 kap. 2 Rättegångsbalken, at der de s. nas i ehålla hvad borgadt och betald r, med (28 och år då det skett, utan någon än dring, och den som sökes ej gitter vissa fel deri eller att allt ej rätteliga upptreknadt är, eller el jest omständigheter, som boken eller personer misstänkta göra, sådan bok skall gälla för full bevis, der han, som den hållit eller hålla låtit den med ed sannar. När således handelsboker finnes med den synbara ordning och redighet förd, att fel deri ej kunna ådagaläggas, och den han landes heder och anscende i samhället ej äro i den mån spillda, att edgång ej kan honom anförtrog, står det i denna senares makt, ej allenast att åt sig tillskapa en fordran hos andra, utan ock att den med egen ed bevisa. Att de handlande, bedrägligen och med uppsåt, skulle till andras skada missbruka de dem Säledes gifna rättigheter, torde väl af mången anses som en så osannolik händelse, alt vådan deraf ej bör komma i öfvervägande, eller kunna, såsom något bevis emot lagens riktighet, anföras. Men de flesta tänkande och upplysta medborgare skola otvifvelaktigt inse, att en lag, som låter bevisningen af mål, hvilka röra en persons välfärd, ankomma helt och hållet på moraliteten hos hans vederpart, den der ensam har alla beneficia processus på sin sida och dessutom omedelbar nytta af målets utgång, ingalunda tillröckligen sörjt för den allmänna säkerheten. Om blott en enda medlem 1 samhället, genom detta rättegångssätt, blitvit lidande, d. v. s. dömd att betala en skuld, den han aldrig gjort, skulle en sådan händelse, ensam, af lagstiftarens rättvisa kräfva förändring i den lag, som beredt och främjat hans oskyldiga lidande. Men nu kunna oräkneliga dylika händelser, äfven utan någon bedräglig åtgärd hos den handlande, sig yppa, och efter hvad erfarenheten nogsamt vittnar, hafva de ej sällan inträffat. En väl känd mans husfolk och betjening, eller äfven främmande personer, som begagna hans namn, kunna, på hang räkning, begära och äfven erhålla varor på kredit. Den handlande sätter ej ifråga att de äro af husbonden utskickade eller anmodade att verorna uttega, än mindre affordrar han dem något sl iltligt bevis deröfver. Ilan införer redligen det utborgade godset i sin bok och låter, af torfroende till gäldenärens vederhäftighet, en längre tid förlöpa, innan han tillställer honom räkning eller fordrar bet-injng. Räkningen kan ock, som ofta händer, furst efter den senares dödstall komma hans :fvingar tillhanda. Hvarken han sjelf eer arfvingarne, der han f död, äro i stånd att bevisa, det de icke begärt och erhållit le dem påförda varor. Den handlande deremot. ryggande sig vid sin bok, den han känner sig d ordning och noggvannhet hafva fört, drager i betänkande att med ed fästa dess riktighet. Göldenären eller hans sterbhusdelegare sorhligtas lå att betata den fordrade summan. Men hvad sevisar väl köpmannens edz.ng i deesa fall? — lott den omständighet, ati godset är till någon erson ut emnalt på borgen, men der emot alldeles cke det ufvndsakliga och ent som borde bevias, nemlåi en at: den man, som i egen eller arfinges pe on sö self besärt och bekommit wad sålec ; blifvit utborgadt. Äfv i den bändelse, att varen verkligen är ttgisv kommi, behörig man tillhanda, kan frägavsr a e bevisningssätt medföra ganska beydliga ok enheter. Antingen betalar köparen tan alt fc dra qvitto, eller låter han tillställa sig vitterad r ninå. Om kopmannen, i förra fallet, nsörer i sin bok den skedda försäljningen, men lommer att antechaa, det betalniog följt, (en unerlåtenhet, tom uÅsser gen ej är omöjlig), så nås den som kör. bet ia varan andra gängen. enare hände 2n, eller då be-alning mot qvittead rökn ng erl. s, kan den handlande, hvars eticot o ta mo..1ger penningar och. efter honom eräll lemnar rätt, skrifver den handlandes namn nder dvittobrefvet, hafva förgätit i sin bok anvärka, att betalnin skett. Ett sådant förhällande an så mycket snerare inträsta, som exempel ej iknas, att köpmanneds betjent behåller penninarna och ej hos husbonden avser den skedda etalningen. Den qvitterade ri er och köparen nödgas äfven nu betala andra ; 2Aa ss BR H