tydliga personer hafva fått utskottsplatser, som föga uppbäras af deras förmåga. Inom första kammaren hafva tre förslagslistor förelegat. Differenserna äro dock ej heller här särdeles stora. För konstitutionsutskottet hade den s.k. Fenix-sidan (de gammal-konservative) föreslagit riksarkivarien Nordström, viljande skjuta undan hrr Rydin och Munck af Rosenschöld, men det lyckades icke. Det hade väl också varit något besynnerligt, att insätta hr Nordström i st. för hr Rydin uti ett utskott, som kommer att behandla förslaget till ny unionsakt med Norge. I statsutskottet insattes hr Schartau, som förut varit derifrån utesluten, en åtgärd, som lärer inneburit en demonstration mot hr Wallenberg, från hvars alltför stora inflytande kammaren säges vilja emancipera sig. Det inses lätt att dessa obetydliga färgskiftningar i de båda kamrarne icke kunna leda till någon partibitterhet. Stämningen mellan alla riksdagsmännen synes alltså vara särdeles vänlig, hvilket också tillhör vår godsinta svenska karakter. Att man litet smått mockerar sig öfver hvarandra, eller att den ene hos den andre skådar ätskillig såfänglighet m. m., ligger ju också både i sakens och nationallynnets natur. Att strider skola följa är äfvenledes ganska naturligt, men nog blifva de, fortfarande såsom hittills, hvad Aug. Blanche träffande kallade dem: , kärleksgnabb, när man jemför dem med partischismerna i andra länder. Tvenne motioner hafva blifvit ingifna, båda rörande religionsfriheten. Deras närmare innehåll känner jag ännu icke. I morgon börjas väl, antager jag, den stora motionsfloden. Sannolikt är dock, att den i år blir mindre än förr.