Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1869, sida 3

Hvad Lagkomiten sålunda föreslagit föranledde emellertid ej till förändring i lagstiftningen om Handelsbok, såso m berisningsmedel, förrän 7848, då under den 6 Oktober, en kongl. Förordning uttärdades, som, med upphäfvande af 8 2 i 17 kap. Rättegångsbalken, kongl. Förkl. häröfver, den 15 Okt. 1810 samt 8 2 i kongl. Förordn. den 28 Juni 1798, tillerkände handelsbok, hvilken af handlande, till bestyrkelse af fordran för borgade varor, åberopades, sådant vitsord, derest boken funnes ordentl. förd, och vederparten ej gitte visa fel deri eller omständigheter, som boken eller personen misstänkta gjorde, att den, som söktes, skulle vara skyldig att med ed sig fria, om han ej heldre ville öfverlåta åt handlanden, eller den boken fört, att fordringens riktighet edligen sanna, eller ock Rätten, i anseende till särskilda orsaker, funne skäl att edgången åt handlanden eller bohforaren uppdraga; hvarjemte tillades: dels det vilkor för handelsboks ifrågavarande vitsord, att handlanden inom utgången af nästa år efter det, under hvilket utborgningen skett, bevisligen skulle tillställa gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna, eller ock honom derföre söka hos Rätten eller k:gns bef:de; och dels att gäldenären sålunda tillställd räkning, som af honom icke inom 6 månader derefter klandrades, skulle vara lika utmätningsgild, som lorfallet kuldebref; en giltighet, som äfven tillcomme räkning, som köparen genom påskrift godkänt. (Forts.)