Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 3

En retlig konstnär. Pianisten d:r Gust1f Satter, som är en bekant person här på platsen sedan den tid han vistades härstädes såsom musiklärare, har i Aftonbladet under annonsatdelningen med den finaste stil låtit införa ett svaromål på en i Dagbladet upptagen resension öfver en af hr S. gifven musikalisk soire. Redan i Horatii tid voro konstnärerna ett retligt slagte — vatum irrilabile genus — och att de sedan den tiden i detta hänseende föga förändrats, bevisar hr d:r Satter i detta sitt svaromål, hvilket är alltför pikant, för att icke förtjena att i öfversättning återgifvas. Det lyder som jöljer: Till Dagbladets ,,Musiktyrann! Käre okände, vän eller fiende, likgiltigt hvilket! Du har skrifvit en hop dumheter om min Lördags-soirce. Det förlåter jag dig, ty om du är dum, så är det icke ditt fel. Vidare har du skrifvit en hop dumheter om den stackars Chopin och sökt att föredraga hans saker. Emedan min vän Chopin är död, är det honom likaledes fullkomligt likgiltigt. Du blir icke det sista nöt, som förnärmar en stor skalds skugga. Hör på, käre vän Chopin har icke alltid varit dina drömmars hysteriska gamla ungmö. Och hvad mitt manr att föredraga beträffar, hvilket du angriper, förlåter jag dig din oförskämdhet. Gör dig den mödan att läsa de artiklar, som Moscheles, Lobe, Hector Berlioz, Saphir, Seyfried och så många andra behagat egna mig sedan 20 år tillbaka och du bör begripa, att man lätteligen tröstar sig öfver din rappakalja. Nn har du två gånger fått förlåtelse. Det är nog. Men vore du endast dum, hade jag icke skrifvit dessa rader till dig. Men du blir äfven elak. Ah, det är värre. Du har skänkt mig titeln ,,direktör. Jag, direktör! Stor tack! Jag är hvarken direktör eller inspektör, eller något annat på ,ör. Förlåt, jag glömmer. Jo, jag är medicine doktor (docteur en medicine), hvilket icke hindrar mig från att vara arvist. Läs mina biografier och du får se. Det låter sig göra. Jag känner kaptener, förträffliga militärer, utmärkt aktningsvärda famil efäder, som gifva ganska tarfliga lektioner i musik och som skrifva en gräslig hop dumheter i tidningarne. Det förlåter jag dig alltså icke. Och ,.pro secundö! Du säger att jag icke kan spela mina egna kompositioner, min Saltarello! Din konung har för icke längre än en månad sedan gjort mig den äran att emottaga dedikatio