Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 3

0TAndring at gamla 14åStningat 501J44 S0å bla sel lande, bestode deruti, att jordvallar och jernsköl dar af tillräckliga dimensioner vore det enda maj numera kunde våga erbjuda en fiende såsom må rå för hans artillerield. Murverk, som förut intagi I förnämsta rummet vid en fästning, kunde endas tjena att bakom täckande jordvallar lemna säker het mot stormningsförsök samt skydd för besätt ning och förråder mot fiendens skott och bomber men för sistnämnda två vigtiga ändamål vore mur. verket ännu alltjemnt oundgängligt vid hvarje per manent befästning. He inom artilleriet gjorda framstegen hade emelslertid verkat föga förändring i konstruktionen af landbefästningar, hvarest murverket alltid ansetts I böra skydda mot skott. I afseende åter å konsstruktionen af sjöfästningar hade betydliga förändringar blifvit af omförmälda inom artillerivapnet I gjorda framsteg föranledda. Vid dessa sednare sbefastningar komme väl, äfven enligt de nyare principerna, jordvallar att utgöra det allmänna yttre täckningsmedlet och uppställningsplatsen för arstilleriet; men till fullständigare skydd för de krafstigaste och vigtigaste pjeserna funnes intet annat medel att anlita, än pansar af tillräcklig styrka. Nyttan och nödvändigheten af sjöbefästningar hade under amerikanska kriget vunnit fullständig bekräftelse. En bland Nordstaternas mest erfarne sjömän hade i offentlig skrift förklarat sig anse sådana fästen nu vara vigtigare än någonsin, ehuru de måste anläggas efter andra grunder än hitintills; och jernkonstruktioner i form dels af fasta pansarsköldar, dels af vridbara jerntorn, borde uti dem ingå. Nu befintliga sjöfästningar med blottade murar, sådana som i vårt land finnas vid Vaxholm och Kungsholmen, böra derföre, enligt fortifikationschefens åsigt, förses med framför liggande jordvallar, der utrymmet medgifrer uppförandet af sädana, och murarnas höjd ej är större, än att de genom jordvallar kunna skyddas. Dessa vallar, jemte de murade kasernernas öfre vallgångar blefve derefter goda uppställningsplatser för dels pansarbrytande kanoner, skyddade af jernblinderingar af en eller annan art, dels andra, mer snabbskjutande kanoner af jemförelsevis mindre kaliber, som fortfarande borde ingå äfven i sjöfästningars bestyckning. Det vore ock på detta sätt 1867 års befästningskomitå föreslagit, att Kungsholms fästning skulle förstärkas. Vid Vaxholm åter, der murarne äro för höga att kunna med jordvallar täckas, fordrades, säger fortifikationschefen vidare, andra åtgärder för försvarets förstärkande, och erbjöde sig dervid två utvägar. Den ena at dessa vore att sänka murarna genom rifning af dess öfre kasematter, hvarigenom dock, oafsedt den ej ringa kostnaden, ett i många hänseenden dyrbart utrymme för besättning och förråder skulle förloras, äfvensom den återstående delen blefve för mycket blottad för skott från kringliggande höjder. Den andra, både mindre kostsamma och mer ändamålsenliga, utvägen bestode i framflyttning af den främsta försvarslinien så långt, att fästningen ej blefve utsatt för fiendens första anfall, men det oaktadt. genom sitt å verkens högre delar uppställda refflade, ehuru ej pansarbrytande, artilleri kunde kraftigt bidraga till försvar af åtminstone en del af de försänkningar, som voro afsedda att i främsta linien hindra fiendens genomträngningsförsök. Äfven härutinnan öfverensstämmer chefens för fortiflkationen åsigt med den af pluraliteten inom 1867 års befästningskomitt framställda. I afseende å konstruktionen afofvan omförmälda pansarsköldar har chefen för fortitikationen ansett för oss lämpligt att afvakta resultatet af de experimenter, som i detta hänseende i andra länder äro eller komma under utförande. Efter denna sammanfattade redogörelse för de! nyare åsigterna angående befästningsväsendet samt dessa åsigters tillämpning vid våra fästningar, har chefen för fortifikatienen vidrört ett törhållande af ej ringa vigt, nämligen den långsamhet, hvarmed våra fästningsarbeten fortskrida och de dryga faux frais, som deraf blifva en följd. Att, ur militärisk synpunkt, det alltid vore ändamålsvidrigt och farligt att draga ut på tiden med försvarsarbetenas utförande, anser bemälde chef så klart, att det ej ens behöfver anmärkas. Endast sällan, synnerligen i i ett fattigt land, finge dock de militära uppfattningarna ensamt bestämma hvad som i sådana saker borde utföras, utan måste de vanligen modifieras, ja ofta helt och hållet underordnas landets ekonomiska förhållanden, och sålunda komme fästningsarbetena gemenligen att fortskrida vida långsammare, än önskvärdt vore för landets trygghet. Det funnes likväl, äfven ur rent ekonomisk synpunkt, för anslagens förminskning en gräns, hvars öfverskridande medförde en afgjord misshushällning, och anser fortifikationschefen denna gräns för närvarande vara i vårt land öfverskriden. Det vore nemligen omöjligt att nedsätta faux frais i samma förhållande som årsanslaget, då detta sednare nedginge långt under den för arbetets jemna bedrifvande lämpligaste samman. Detta vore förhållandet vid hvarje större, så enskildt som allänt arbete, men egde i än högre grad rum vid fästningsbyggnaderna, än vid de flesta andra arbeten. Den soliditet, hvarmed fästningsbyggnader måste utföras, gjorde en ständig tillsyn onndgängig och bunde befalet vid arbetsplatsen lika strängt om arbetet vore helt litet, som om det vore åf vidlyftigare beskaffenhet. Den personal, hvarmed ästuingsarbetena utfördes, nämligen kronoarbetskarlar, vore ock af beskaffenhet, att behöfva mera etersyn, än om private arbetare ensamt användes, och på samma gång arbetskostnaden minskades zenom det låga pris, hvartill kronoarbetskarlarnes arbete uppfördes i räkenskaperna, komme i öfriga tostnader, och deribland en stor del faux frais, att visa en vida högre procent än eljest skul!e vara händelsen. I öfverensstämmelse med dessa åsigter och hufrudsakligen ur ekonomisk synpunkt har fortifikaionschefen framlagt detaljerad plan för fortsätande under en del af år 1869 samt under är 1870 if befåstningsarbetena vid Carlsborg, i Stockholms skärgård och å Hästholmen i Carlskrona skärgård. Dessa arbeten skulle icke komma att omfatta wa verk utan endast fortsättning af redan påbörade. Krigsministern har funnit de framlagda plarerna öfverensstämmande med hvad 1867 års vavenoch befästningskomite föreslagit. Vigtigast inser krigsministern fullbordandet af befästninsarne vid Fredriksborgssundet i Stockholms skärsård. K. M:t har begärt till befästningsarbeten ö ender år 1869 114, 000 rdr och till dylika arbeten mder är 1870 241, 000 rdr. Flottan. Uti sitt anförande till protokollet den 5 dennes. yttrade sjöministern bland annat: ; Pansarkanonbåten utgör för närvarande inom lera mariner ett vigtigt föremål för ingeniörernas verksamhet, hvars syftemäl är att å ett sådant fartyg, ehuru litet, må kunna förenas det gröfsta I artilleri med tillräckligt skyddande pansarbeklädnad. Då dessa små krigsfartyg blott föra en kanon, hvilken dock är lika grof och långt skjutande som artilleriet på den största pansarfregatt, så kan pansarn å kanonbåten inskränkas till en jemförelsevis ringa yta och erhålla en så rundad form, att den, i följd häraf, äfven kan göras mindre tjock ån å den större mera flatsidade pansarfregatten. Kanonbätarne medföra dessutom den fördel, att fö amma kostnad ett större antal af de