Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1869, sida 3

ALTLCI; KOISJTAU MAIN, 101J0IU BELL KIDSCID)1Å. D. N.) — —— Blandade ämnen. Väderleksspådom för år 1869. Den kände signaturen L . . .. zpå Gotland, hvilkens på jemförelser och iakttagelser grundade förutsägelser om väderleken visat sig vara ganska anmärkningsvärda, har äfven för innevarande år offentliggjort en ,,väderleksspådom, hvilken vi här meddela: 1. Nittonårsberäkningen. Två måncykler jemföras, börande således årets väderlek ötverensstämma med den, som inträffade åren 1831 och 1850. År 1831 var vintern jemn och någongång jemväl sträng, utom i Februari, då den var ombytlig. Året började med tö och regn, då detlikväl fortfarande var slädföre; våren var i början kall, men sedan dels torr och varm, dels regnig; sommaren var för det mesta vacker med ofta stark värme och sparsamt regn, dock i medlet af Augusti åska med mycket regn; hösten var ombytlig samt ofta stormig, och frost började redan imedlet af September. (irödans afkastning var medelmåttig, och i några af Sverges orter inträffade missvext. — År 1850 var vintern något ojemn, ty snöyra inträffade flera gånger, värst den 29 Januari, tö med regn ibland, stort vattenflöde den 9 Mars, åska den 26 Januari och 14 Mars, åtskilliga gånger 10 å 14 graders köld, samt stark och vidsträckt hafsis i slutet af Mars. Våren var kall i förra och varm i sednare hälften samt gaf då och då regnskurar; sommaren var ombytlig (ömsom torr och ömsom regnig) men varm med ihållande torka af 20 å 30 graders värme i slutet af Juli och under första hälften af Augusti, men under sednare hälften af sistnämnda månad hade man ofta kylig och stormig väderlek; hösten var S) kall och regnig, och i November föll srö, frostnätter infunno sig redan före medlet af September. Grödans afkastning var föga mer än medelmåttig och fiskeriernas ringa. 2. Vintergatan förespår: någorlunda jemn samt tidigt börjande och tidigt slutande vinter. 3. Snöblomningen visar föga snö; Svinmjelten svisar ostadig och len vinter i början, men från medlet af Januari jemn och lindrigt kall vinter; äfven Sankt Mårtens gås visar ostadig vinter i början, men sedan någorlunda jemnt kall, och i början af Mars sträng vinter, slutande med kall och ruskig vår. . 4. Bondpraktikan förespår: ostadig vinter, kall och blåsig vår, ombytlig sommar, kylig höst, hvaraf dock September månad lär blifva varm, men snö i slutet af Oktober och slutet af Novenber; någorlunda god afkastnirg af foder och annan gröda, men töga gifvande fiske. 5. Dittmars väderlekslära förespår: ostadig och för det mesta blid vinter, kylig vår, vacker sommar och regnig höst. 6. Ilerachells tabell förespår: ombytlig vinter med flera gånger snö och storm; i början kall men sedan vacker vår, föränderlig sommar, vacker höst i början, men sedan kall, blåsig och slaskig. , Otvanstående förutsägelser äro i åtskilliga fall hvarandra motsägande; och öfverlemnar jag åt hvar och en att sjelf sammanjemka dem samt deraf draga så sanna slutsatser, som möjligt. Min förmodan är: att vintern blifver ostadig, om ock den skulle närma sig rågot mera till kall än blid; våren i början kall men sedan behaglig; sommaren föränderlig, och likaså hösten; grödans afkastning öfver medelmåttan och siskerierna rirga. Vid astronomiska tilldragelser under året är föga att anmärka; ty endast en liten månförmörkelse blir hos oss synlig mellan kl. 2 och 4 f. m. den 28 Januari, om luften är klar. Kosmopolitismens framsteg. Mellan preussiska och Förenta Staternas regeringar har nyss träffats den öfverenskommelsen, att de båda stora staternas invånare kunna från och med den 1 Februari genom postanvisning göra utbetalningar till hvarandra. Svensk sångerska i utlandet. I en redogörelse för den första Concert du Liederkranz gifven för kort tid sedan i Paris i la salle du GrandOrient nämnes bland medverkande fröken Victoria Bundsen. La presse Musicale yttrar härom: fröken Victoria Bundsen är en svenska, hvars stämma, contraalto, eger den tilltalande tjusning af nordisk poösie, hvars lefvande inkarnation är den vackra Ophelia-Nilson. Frök. Victoria Bundsen hade icke här tillfälle att fullt utveckla den musikaliska talent hvaraf hon är i besittning; men det är att hoppas, att detta icke skall dröja länge, då viäro säkra om, att hennes framgång skall blifva fullständig. Ångbåtslinia i Ishafvet. I Finnlands Allm. Tidning läses: Tidningen Verksamheten meddelar ett rykte om, att en finne, hr Siebick(?), är på väg att erhålla koncession för en ångbåtslinia vid Murmanska kusten i Ishafvet, hvilket företag dock erfordrar ett statsbidrag. Den nämnda personen har länge varit i tjenst hos archangelska skeppsredaren Basarni samt fört ett af hans fartyg. Kommunerna Kem, Onega och Sumsk skola emellertid vilja konkurrera med den finska entrepenören, af fruktan för att ett previlegieradt bolag skall bemäktiga sig all handel och rörelse i dessa farvats ten, isynnerhet fiskerierna, hvilka utgöra traktenförnämsta hjelpkällor. Handlanden i Onega Gubonin lärer vara ombud för de uppräknade kommunerna. Ett vackert drag ur danske kronprinsens lis, i enskild skrifvelse meddeladt Öresunds-Posten, kunna vi ej neka oss nöjet berätta. Nämnde kronprins spatserade en dag på den väg, som från Fredensborgs slott förer ned till det så kallade Skipperhus, och hvilken på ena sidan är begränsad af slottsparken. Vid denna väg är en stätta, som förer till en allmänt begagnad väg genom parken. Prinsen passerade just förbi denna stätta, då en ung, vanför bondflicka, bärande en stor börda, höll på att stiga öfver den, hvarvid hon dock hade mycket besvär på grund af sin kropps skröplighet. Prinsen gick bort till henne samt erbjöd sig hålla hennes bylte, medan bon steg öfver. Hon antog tillbudet med tacksamhet, och då hon lyckligt kommit öfver till andra sidan, fick hon sitt bylte öfverräckt och derpå låg en specie. Skall jag ha denna? frågade hon. Ja, om du vill, svarade prinsen. Jag säger många tack, adjö! Då bon kommit ett stycke in på stigen, mötte hon en man, som på afstånd bevittnat den nyss beskrifna tilldragelsen. Denne sade till flickan: Du är ganska lycklig att sålunda bli hulpen af kavaljererna. Ja, det var en snäll, vänlig herre; och så gaf han mig denna, sade flickan, framvisande specien. Känner du honom icke? Nei, men jag tänker, att det är en af herrarne uppe från slottet. Ja, det är riktigt nog, det är kronprinsen. Kors, hvad säger ni! Var det kronprinsen! och jag som lät honom hålla mitt bylte! Med dessa ord gick flickan vidare. Prinsen har sedan uppsökt flickan, och då han erfor, att föräldrarne voro mycket fattiga samt mycket hårda mot den stackars flickan, derför att hon som krympling ej kunde med arbete bidraga till sitt underhåll, gick han en dag in i deras hus och föreslog dem, att han ville sörja för flickans framtid, om de tilläto det. Detta anbud mottogs naturliotvis med glädie. I samråd mod ärvarhät