Högländare n.) Roman at Balduin MHöllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Anfåkta! Då måste ju fan ta honom! utbrast magistern harmsen. — Han tar honom också bestämdt, käre bror, så snart han är fullkomligt mogen, svarade Herzbusch bestämdt, medan han pröfvande skakade korgflaskan och derefter tog ur korken. — Måtte hin ta honom, tillade han derefter och beledsagade denna fromma önskan med en dugtig klunk ur flaskan. — Lefve två höga personer! upprepade magistern sin favoritskål, i det han med en behagfull åtbörd först visade på sig sjelf och sedan på Herzbusch, innan han förde flaskan till sina läppar. — Du har berättat märkvärdiga saker, hvilka jag dock till en del redan kände, fortfor han och kastade en längtande blick genom fönstret bort mot den dunkla skogen, — men jag begriper ändå inte hvad råbockarne ha att göra dermed? — Åh, jag har inte slutat ännu, dyraste magister Nimrodensis loci, återtog IIerzbusch, — jag sade att jag anser Reiber som den nedrigaste spion, hvilken någonin satt på en rättskaflens adelsmans kuskock. I afton skola vi få se om jag har ) Se H.-T. N:o 15.