Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1869, sida 1

Till Eder skall öfverlemnas en fullständig plan för landtförsvarets ordnande, hvars grunder blitvit af Mig hufvudsakligen gillade. I anseende till de många och I vidlyftiga frågor, som häruti ingå, vill Jag dock, vid denna riksdag, till pröfning endast föreslå några af de vigtigaste delarne, hvilka utgöra grundvalen för den afsedda organisationen. Under det denna bibehåller hvad som är med nyare tiders kraf förenligt af den krigsförsattning, som gifvit oss krafter att utföra ärorika krig, är den utgången från ett omsorgsfullt bemödande att icke fordra större uppoffringar, än som äro oeftergifliga för vinnande af det stora målet att trygga vår sjelfständighet. I stället för de sedan förra århundradet gällande krigsartiklarne hafva nya krigslagar utfärdats, lämpade efter den allmänna strafflagen och med borttagande af dei allmänna tänkesättet utdömda kroppstraffen. Då det för jordbrukaren måste vara af vigt att få utgöra de jorden åliggande skatter efter den värdemätare, som minst är underkastad täta vexlingar, och till fullföljd af den reform, som genom skatteförenklingen blifvit börjad, är Jag sinnad att afgifva förslag om grundräntornas förvandling i penningar efter en billig beräkningsgrund. Svenska kyrkans ombud hafva under det tilländagångna året för första gången varit sammankallade i enlighet med den nya författningen om allmänt kyrkomöte, och deras förhandlingar befästa mitt hopp, att dessa möten skola komma att motsvara sin höga bestämmelse. För vår handel på aflägsnare farvatten hafva nya utsigter öppnats, i det, genom Nederländska Regeringens välvilliga bemedling, en Vänskaps-, Handelsoch Sjöfartstraktat nyss blifvit afslutad med Japan, hvarigenom de Förenade Rikena kommit i åtnjutande af samma fördelar, som äro de sörnämsta af andra handlande nationer beviljade; äfven med Siam har en dylik traktat kommit till stånd. Om än skörden inom landet under sistlidna år på det hela kan antagas hafva utfallit något fördelaktigare än under det nästföregångna året, har likväl i åtskilliga orter genom missväxt uppstått nöd, hvars afhjelpande påkallar Edert behjertande. I min proposition om Statsverkets tillstånd och behof bar Jag inskränkt utgisterna så, att de, med inberäknande af räntor och årliga afbetalningar å våra betydliga jernvägslån, kunna, med påräkneliga tillgångar, bestridas utan förhöjning af någon skatt. I afseende å vissa inkomstoch utgiftstitlar, om hvilka hittillg varit Mig ensamt förbehållet att besluta, föreslår Jag, att det hädanefter skull tillkomma Eder att i pröfningen deltaga. Under den närvarande ställningen har Jag ansett Mig icke böra ifrågasätta våra jernvägsbyggnaders fortsättande i större utsträckning än efter den plan, som de sednaste åren varit följd. Ett förayadt lif i utvecklingen af våra hjelpkällor torde framdeles tillåta ett kraftigare befrämjande af statsnyttiga ändamål, som nu måste stå tillbaka, Under nedkallande af den Högstes välsignelser öfver det riksmöte, som Jag nu öppnar, förblifver Jag Eder, Gode Herrar och Svenske Män, alle samtligen samt hvar och en isynnerhet, med all Kunglig nåd och ynnest städse välbevågen. Sedan justitiestatsministern derefter uppläst berättelsen om hvad sig uti rikets styrelse sedan sista riksdagen tilldragit, framträdde först törsta kammarens och derefter andra kammarens talman och framförde till konungen sina försäkringar om trohet och tillgifvenhet i följande tal. Talmannen i förste kammaren, grefve Lagerbjelke yttrade: Stormäktigste Allernådigste Konung! Då första kammaren nu, till följd af grundlagens bud, inför Eders Kongl. Maj:t frambär uttrycken af sin undersåtliga vördnad, anhåller kammaren underdånigst att Eders Kongl. Maj:t täcktes deruti se jemväl en gärd af oskrymtad öfvertygelse. Uti vårt land, der Konung och folk äro med hvarandra genom ömsesidigt förtroende och verklig tillgifvenhet fast och innerligt förbundna, blir Konnngahusets lycka ett ämne till fröjd äfven för folket. Med upprigtig glädje emottog ock Svea folk underrättelsen om beslutad trolofning emellan Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Lovisa och Hans Kongl. IIöghet Rronyrinsen af Danmark. De band af gemensam härkomst och sann vänskap, hvilka förena de skandinaviska folken, hafva äfven vid detta tillfälle lifligt låtit sig kännas, och trenne folks lyckönskande välsignelser följa det förbund, som tvenne bjertan slutit. Vid denna, likasom vid hvarje sammanträdande riksdag, töreligga både många och vigtiga ärenden tili afgörande. Meningarna kunna vid detta afgörande vara delade angående hvad bäst är och får fäderneslandet nyttigast; stridigheter kunna förekomma beträffande valet af den väg, som säkrast leder till målet; men högt öfver dessa delade meningar, dessa stridigheter, stå, erkända och älskade af alla, lagens välde, konungamakt och follkfrihet, tillsamman hvarandras bästa stöd. Under evigt förbund mellan dessa makter, och med fäderneslandets sanna väl till mål för allas sträfvan, blir lagstiftuingens arbete fruktbärande samt samhällsbyggnaden, genom ständigt fortgående förbättring, mer och mer fullkomnad. : Lifvad af sådana känslor, och under en från hjertat gående önskan om lyeka och välsignelse för Konung och Konungahus, anhåller första Kammaren underdåpigst, att i Eders Kongl. Maj:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten!. Andre kammarens talman biskop Sundberg vände sig derefter till konungen med följande tal: