Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1869, sida 3

hvar i sin tur erhålla, mer än trakthuggning är segnad att frambringa groft, värderikt virke. 2:0. Smörre hemmans-skogar. hvari ärshygget ej skulle blifva tillräckligt stort, för att man derstådes kunde vänta att finna de olika virkesslag, som för hushållet och landtbruket äro behöfliga. — Det skulle nemligen kunna inträffa, att då hufvudsakligen t. ex. timmer erfordrades, årshygget ej innehölle annat än ved, och tvertom; men då landtmannens ekonomi ej kan göras beroende af dylika tillfälligheter, måste det vara lämpligare att använda ett hushållningssätt, som är något böjligare än trakthuggning. Afverkningen bör likväl, såsom vid ordnad blädning i allmönhet, inskränkas inom hvad skogen med framtida bestånd förmår att afgifna. Ehuru det är beroende af mångfalden hos virkesbehofven huruvida blädning är nödvändig eller ej, torde dock i allmänhet kunna antagas att, då dylika skogar icke uppgå till en ytvidd af 200 qvadratvef, sistnämnde förfaringssätt förtjenar företrädet. 3:0. Bergmark samt mark, som är uppfylld med stengryt, äfvensom branta sluttningar och megra sandåsar jemte sådane bestånd, hvars jordmån utgöres af flygsand. — Dessa trakter, hvarå åstadkommande af tillräcklig återväxt vanligen fordrar en ganska lång tid, skulle nemligen genom trakthuggning utsättas för att af lustens och solens ohejdade inverkan blilva beröfvade den ringa matjord, hvaraf de äre i besittning. 1:0, Bestäånd, hvilka äro afsedda att tjena till skydd emot stormar, frost eller slygsand m. m. och hvilka ej vidare skulle kunna uppfylla denna bestämmelse, derest tr-kthuggning infördes. 5:0. Skogar, belägna i närheten af städer eller herrgårdar, hvarest 2:verkningen, för att ej förorsaka en stötande anblick, måste ske så omärkligt som möjligt; samt 6:0. Hagmarker, hvilkas dubbla användande i och för virkesafkastning och betning hindrar trakthuggnings verkställande. Torfmossarnes användbarhet i hushållet, industrien, metallurgien, byggnadskonsten, helsovården, jordbruket m. m. at A. F. Westerlund. Äfven den, som icke kan dela den varmhjertade författarens mörka åskådningssätt i afseende på vårt lands ,, ekonomiska betryck och dess skogars öfverhängande ruin, instämmer dock otvifvelaktigt i följande: .Mycket ordas om skogsförödelsen och skogens misshushållning och, som en följd derat, trävirkets, liksom vedens stigande pris; men på samma gång säges icke sättet, huru man möjligtvis skulle kunna athjelpa detta, åtminstone säges icke i min tanke rätta sättet. Att sätta den enskildes skogar under statens kontroll och förmyndareskap går nog bra långt in på sjelfeganderätten. Förvaltningen blifver i sådant fall också för dyr, på samma gång som den hindrar den fria företagsamheten. Nej andra, mera rationella, medel finnas! Ett sådant medel anser författaren bestå uti tillvaratagandet af de stora torflager, som nu ligga obegagnade i och under våra vidsträckta kärr och mossar, och hvilkas rigtiga användande skulle bereda landet ofantliga fördelar, för det närvarande derigenom att, då torf fullkomligt kan ersätta stenkol både som brännmaterial och som råämne för åtskilliga tillverkningar, t. ex. lysgas m. fl., hade införseln af stenkol kunnat nära på alldeles upphöra; för framtiden, derigenom att mängden af det brännmaterial, som nu uteslutande måste hämtas från våra skogar, såsom hushållsved, kol m. m., till största delen skulle kunna ersättas med torf, och skogarne få tid att återhemta sig från deras nuvarande förfall. Så ungefär hafva vi uppfattat förf:s mening, och om äfven endast en mindre del af hans förhoppningar, hvilka, det måste erkännas, grunda sig på angifna yttranden af kända, vetenskapliga och praktiska män, skulle kunna realiseras, innebure dock detta redan en så stor enskild och allmän vinst, att vi icke kunna annat än på det varmaste önska framgång åt hans förslaser, samt rekommendera det lilla arbetet 108 alla i gemen och herrar torfmossegaro synnerhet. Anvisning till anläggandet af Slåttr-och Betesvallar at Hjalmar Nathorst. En ensidigt bedruven sädesodling, klöfrerodlingens osäkerhet, boskapsskötselns stigande vigt och omöjligheten af attutan joda beten kunna rätt profitera af densamma, jemte bristen på någon anvisning ill anläggandet af ständiga ängsoch beesvallar, hafva framkallat detta lilla arvete, som härmed öfverlemnas till våra yrcesbröders välvilliga bedömande. Utom hvad egen tjugoårig erfarenhet lärt ss, hafva vi begagnat oss af d. goda anisningar, som P. Wahlberg, J. Arrhenius, 1. Surroch och P. Lawzon samt Segelke sina arbeten lemnat. Oss synes det ock sanning vara mera maktpåliggande än någonsin, att gräsodlingen i vårt nordliga and intager den plats, som densamma ned rätta tillkommer, och är hela afsigen med detta arbete, att dertill i sin rinsa mån bidraga. Dessa den värderade författarens egna rd, i förening med bokens titel torde göra warje vidlyftigare exposå af det sakrika