Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1869, sida 2

hade han sökt något derborta. Stundon stannade han några sekunder och knep: hop det venstra ögat för att bringa korset i fönsterbågen i linie med någon aflägsen punkt framför det högra ögat, för at på detta sätt öfva sig i att sigta. De med en smidig hasselkäpp beväpnade händerna hade han lagt i hvarandra på ryggen hvarigenom hans långa, grå, barslitna rock hotade att glida ned från hans axlar; stundom for han otåligt med handen öfver sit! kortklippta, svarta hår och de svarta po. lisongerna, hvilka prydde det icke vackra men godmodiga och uttrycksfulla ansigtet Klockan var ungefär half fyra, och hen Deus hade åter en gång sigtat med fönsterkorset på en framför skogen plöjande bonde, då han plötsligt förde undervisningen in på meteorologien. — Min gosse, sade han till en af pojkarne, — eftersom jag redan igår talade om riktningen afluftströmmarne, eller vinden, kan du nog i dag säga mig hur den vind kallas, som blåser rakt emot öster eller morgonen? — Morgonvind! ljöd svaret. — Orätt; — nästa gossel — Aftonvind. — Riktigt, min gosse, aftoneller vestanvind. Om du nu befinner dig ute och vinden är så svag, att du knappt känner den, hur skall du då få reda på hvarifrån han kommer? Jag tittar på väderqvarnen. — Men om ingen qvarn finns i närheten? — Då går jag till mjölnarn och frågar honom, ljöd det af ett listigt leende åtföljda svaret.