Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1869, sida 2

samma värn. I afseende på sakerna, räkna särskilda domstolar sitt upphof, dels från privilegier för vissa näringar, och dels derifrån, att man ansett domaren böra sjelf ega kännedom om de handteringar eller slöjder, från hvilka tvisterna sig härleda. Utan att inläta sig i undersökning, om pririlagier för näringarna äro i allmänhet gagneliga eller ej, tror komitten sig med full säkerhet kunna antaga, att sådana privilegier, om de ock skola gifvas, icke må på lagskipningens gång ega inflytande. Den bör vara densamma för alla näringar; och privilegieradt forum än lika öfverflödigt för saker, som för personer. I fråga åter om de särskilta kunskaper, som skulle fordras för afgörandet af vissa tvister, har man förblandat det, som hörer till bevisningen, med det, som hörer till domsåtgärden. Onckligen är mången sak af den egenskap, att för dess pröfning upplysningar tarfvas, hvilka ej kunna meddelas, utan insigt och erfarenhet i ämnen af helt annan natur, än dem man kan föra inom juridikens omfång, och som man bör känna, för att i allmänhet vara skicklig domare. Så förekomma, t. ex., i en sak om bergshandteringen stridigheter, hvilka ej kunna lösas, utan kännedom, än af det vetenskapliga, än af det praktiska i denna handtering: i åtskilliga saker ingå tvisteämnen, som ej stå att reda utan läkarevetenskapens biträde: i andra åter är det angeläget, att beskaffenheten af en viss lokal utrönes genom mätning eller afvägning: stundom äro underrättelser nödiga om handelsförhållanden och dit hörande coutumer: stundom beror tvistens utgång på det begrepp man gör sig om en viss konstfärdighet eller slöjd; — men deraf att kunskaper i dessa olika ämnen omöjligen kunna förutsättas hos domaren, följer alldeles icke, att hvarje sak ej skulle kunna blifva tillräckligen upplyst och utredd, för att med rättvisa afdömas. Innan dom fälles, bör bevisningen å ömse sidor bringas till den fullständighet, som parternas rätt kräfver; dit är ätven att hänföra inhomtandet af de upplysningar, som kunna vara af nöden, från sakkunniga män. Domarens medverkan i detta fall är blott en ledning af bevisningens gång, hvarigenom parterna sättas i tillfälle att ernå slika upplysningar, om de cj utan hans mellankomst skulle vinnas. Således inhemtas utlåtande, än från kemisten, mineralogen eller bergsmannen, än från läkaren eller kirurgen, än från landtmätaren eller nivellören, än från den handlande, än från konstnären eller slöjdidkaren, allt efter sakens olika art och beskaffenhet. Detta utlåtande är egentligen icke annat, än ett vittnesbörd i saken, hvarföre det ock bör, såsom sådant, edligen bekräftas, derest det icke under embetsmannavitsord meddelas. Sedan bevisningen på detta sätt blifvit fulländad, inträder domarens slutliga åtgärd att på grund af alla upplysningar och omständigheter, som förekommit, slita tvisten parterna emellan. Hans funktion blir då hvad den bör vara, att skipa lag och rätt; och denna lagskipning stödjer sig på de uppenbara skäl och bevis, som i handlingarna förvaras, ej på hemliga kunskaper, som domaren bär inom sig. När sakkunniga mäns yttranden ingå i bevisningen, har hvarje part både rätt och tillfälle att undersöka dessa yttranden och uppställa skäl mot skäl, innan domen faller; när domarens eget vetande, först genom sitt resultat, sjelfva domen, träder i ljuset, kan deremot någon så beskaffad föregående undersökning icke ega rum, utan parten får, istället för rättigheten att göra alla möjliga anmärkningar mot bevisningen i första instantien, den att klaga öfver domen i högre rätt; och antoge man, att enahanda, hos domaren inneboende, vetande träffades äfven i högsta instantien, så vore partens rätt till vidare talan förlorad, i och med detsamma sista domen uppenbarade detta vetan des yttersta resultat. Men man har ej gått så långt i konseqvens att man hos högsta domstolen fordrat de serskilda kunekaper, som man ansctt för en del lägre domstolar vara af nöden. Enheten har i detta stycke af lagstiftningen varit temligen förbisedd: eljest hade här efter samma Princip, som man inrättat bergsdomstolar, för att döma i mål rörande bergshandteringen och särskilda domstolar, för att afgöra tvister, som angå vissa andra näringar, bort sinnassundhetsdomstolar till afdömande af alla mål, der läkarekunskaper tarfvades, handelsdomstolar, till bepröfvande af handelscoutumer, 0. s. v. — Komiten tror sig hafva gjort nog, då den, utan att bibehålla några sådana domstolar, uti afdelningen om laga bevis föreslagit sättet att inhemta sakkunniga mäns utlåtanden, der de af ämnets beskaffenhet påkallas. Detta Lagkomitken. Lagheredningen y3ttrar i samma ämne: Af hvad nu blifvit anfördt är klalt, att beredningens afsigt icke varit att genom den föreslagna ordförändringen på hågot sätt afvika från den grundsats, hvarpå lagförslaget, såsom motiverna dertill visa, är bygdt och som går igenom hela detta förslag: — den grundsats nämligen, ester hvilken inga frägor, som enligt sin natur tillhöra domaremaktens pröfning, må annorstädes än vid de allmänna domstolarna upptagas eller fullföljas, och ef