Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1869, sida 1

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Vi äro således ense? frågade Dougal i det han räckte kamraten sin valkiga hand, och ett ohyggligt leende flög öfver hans väderbitna drag. Mac Leary berörde lätt den erbjudna handen. — Vi äro ense, upprepade han fast. — Förräderi fruktar jag inte, emedan det gäller er egen fördel; behöfver ni pengar? tillade han derefter och framtog några guldmynt ur börsen. — Nej, nej, behåll pengarne, herre, och använd dem heldre till att kläda mig som er betjent; vill ni dessutom ge mig litet till tobak och whisky — ni vet att jag är måttlig, — så kunna vi ju afräkna det på min årslön. Mac Leary lade halsbandet och papperet tillbaka i börsen, och sedan han stoppat den på sig, reste han sig upp. — Vi skola bege oss på ätervägen straxt efter dagens inbrott, sade han till Dougal, — väck således Janet och skafta bort liket samt gräf ned det hvar ni vill. Ni kan öfverlemna hyddan med dess innehåll till Janet, men säg henne för säkerhets skull, att vi snart skola besöka henne. Men skynda er, ty dagen är nära. — Godt, herre, sade Dougal och steg