Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1869, sida 1

— ——ö— fremmande bistånd höja sig i andeligt ;nseende så högt öfver sina grannar. Men hvad vore byn med sina notabilitelter, bysogden, krögaren och smeden, om den saknade skolmästaren? Den lärde, deskedlige byskolmästaren, hvilken med samma vällsilja för byfogdens tjenstekorrespondens som hun utgör sjerde mannen i whistpartiet; med samma beredvillighet utskrilver krögarens räkningar som han ljelper honom vid höberguingen; med samma fryntliga min stundom svänger den tredje ggan ölver städet, som han sätter sig vid mästarens ckbord och deltager i hans kraftiga måltid? — Ja, skolmästaren Deus, en ung man i sina bista år, som genomgått sin kura vid ett berömdt seminarium, är en verklig skatt för byn. Intet barndop eller bröllop eger rum utan alt han uppvaktar med ett storståtligt qväde, och han är derjemte byns skickligaste dansör. Men äfven den stojande barnskaran värdslösar han ej. Samvetsgrannt förvaltar han sitt embete; han styr sin skola med vist allvar, utdelar goda ord och kraftiga käpprapp, och följden är att man öfverallt i byn förklarar, att han mot en lön af nittio thaler arligen — fri boning, åtta skäppor potatis, sex skäppor råg, två skäppor korn samt vedbrand inberäkuadt, — medde ar mera undervisning i läsning, skrifning, såug och räkning, in mängen böglärd professor, som ätujuter nio gånger så stor lön. (Forts.)