Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1869, sida 1

städ likasom hade han sjelf varit i lära hos mister Vulkanus — salig i åminnelse, — och hvilken med skäl kan skryta ai att han sjelf skärpt och på visst sätt välsignat billen på hvarje plog, som på de sednare åren plöjt byns egor. Der finns vidare en krögare, som i sitt hus förenar utskänkningsrättigheter med en väl försedd krambod, och således förtjenar att räknas bland byns honoratiores. Hans vigtighet förråder sig redan i hans sätt. Till och med då han ej står helt bredbent under den på hans hus anbragta skylten, — på hvilken man, oaktadt dess ansenliga ålder, ävnu tydligt kan urskilja ett väl måladt, halffylldt ölglas, en sill, en limpa, en holländsk ost och en bränvinsflaska, — anar man dock i honom en man, som är van att befalla och endast beqvämer sig till att betjena er, så vida det gäller hans personliga fördel. Han röker nemligen beständigt en lån pipa, bär både vinter och sommar en st lig pelsmössa med öronlappar, går hela dagen iklädd trätofflor och trånga skinnbyxor, hvilkas ålder högst sannolikt täslar med skyltens, och slutligen begagnar han en sådan mängd fremmande ord, att det erfordras ett skarpt hufvud för att inlåta sig i ett allvarligare samtal med honom. Han ,schatterar, då andra taxera, det enorma kallar han ,,normskt. och om någon låter förstå att han ej vet att ,,perundera betyder detsamma som prenumerera, ,,condera är liktydigt med conditionera och ,,credera med ereditera, då rycker han medlidsamt på axlarne, och hans små, blinkande ögon uttrycka tydligt huru tacksam han är mot Försynen, som förlänat honom förmåga att utan!