Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1869, sida 3

Rättegangsoch PDolissaker. Poliskammaren. Eldstådan och stölden i Aklafors magasiner Derom hölls, såsom förut är nämndt, i går undersökning i poliskammaren, då några ytterligare personer hördes, och af hvilkas berättelser särdeles graverande omständigheter mot de båda häktade kommo i dagen. Landthandlanden Jonsson i Kallsås, till hvilken den ene af de tilltalade, månadskarlen Johansson, försålt garn, hade blifvit kallad och infann sig vid förhöret, medhafvande det garn som hos honom ännu fanns i behåll då stölden upptäcktes. Om sina affärer med Johansson berättade han följande: Då han en dag i sistlidne September hade hitrest för att göra några uppköp af varor, tilltalades han å Möbeltorget af en person, som sade sig heta Sandberg och vara kommissionär och hvilken erbjöd sig att vara behjelplig vid Jonssons uppköp: Glad öfver ett sådant oegennyttigt tillbud, hade Jonsson medföljt till hotel Christiania, der förtäring intogs, och der man slutligen kom öfverens med hvarandra, att ,kommissionären skulle skicka Jonsson några uppgifna sorter färgadt garn. Morgonen derpå hade Jonsson i sin bostad fått besök af samme person, som sade sig just inneha ett parti färgadt garn, hvilket han erbjöd Jonsson mot en månads kredit. Anbudet hade antagits, och garnet blef nedsändt till ångbåten Wahlborg. Detta parti, som skulle kosta 234 rdr, hade han betalt. I Ok. tober hade Jonsson skeifvit till Sandberg och reqvirerat ytterligare 25 bundtar diverse sorter garn, hvilka äfven efter några dagar ankommo till handlanden Rydholm i Uddevalla och hvarifrån de af Jonsson afhemtades. sedan han genom bref, hvilket var undertecknadt med namnet Sandberg, erhållit underrättelse om sändningen. Detta garn skulle kosta 275 rdr, och deraf bade han afbetalt, dels kontant 100 rdr i bref och dels utbetalt enligt reqvisition 10 rdr, samt dessutom insändt till Sandberg en revers å 165 rdr. — Priset å garnet hade varit det allmänt gällande, och hade han ingått i transaktionen med Johansson, då han trodde denne vara den person han utgaf sig för. Han yrkade fördenskull att blifva skiljd från målet och iterfå sitt garn. Johansson, som tillfrågades huru med denna ffär hängde ihop, nekade fräckt till allt och påstod att Jonsson misstagit sig, och att det endast varit tomsäckar som han köpt. Derjemte förnecade han att ha begagnat namnet Sandberg. Han nade hrarken afsändt något garn eller emottagit vågra penningar, — allt hvad Jonsson derom Deättat vore lögn. Hustru Helena Bernhardsson upplyste: att Nyissaftonen hade madam Kindlund, hustru till den undre häktade, åttöld af dennes syster, kommit ill henne och bedt att hon skulle gömma 2 bundar garn, som hon påstod mannen hade köpt af Johansson, men hvilka hon ej sjelf tordes inneha, då on fruktade att blifva misstänkt för delaktighet stölden. Derpå hade hustru B. dock ej velat ngå, utan sagt att hon ej ville ha med saken att kaffa. Hustru Kindlund hade vid samma tillfälle fven yttrat sin glädje öfver att hon trodde det cindlund skulle blifva frigifven och tillagt att komme han bara ut och från staden vore det ej irligt, ty i Boråstrakten finns vittnen, som man an få köpa, och hvilka nog skulle fritaga hoom. Ilörd öfver denna upplysning, bestred hustru indlund, att ha haft något sådant yttrande, och åstod att det i stället varit hustru Bernhardsson, om erbjudit sig sjelf. För ytterligare bevisnings förebringande, uppsköts ålet till nästa Tisdag, och återfördes de begge ltalade i häktet.