Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1869, sida 1

Men han bekämpade likv sina känslor, och mor Carry fortfor i afbrutna satser: — I mer in ett och tjugo år har du varit en Mac Leary; som en Mac Leary trädde du under detta tak, och som Fortesquieu Mac Ivors lemnar du det åter. Om du inte hade lyssnat till min uppmaning att komma hit, så hade du ända till din lefnadsafton förblifvit Rob Mac Leary. Nu, då jag dör, behöfver jag inte mera någon hjelp; att taga hemligheten med mig bringar mig ingen vinst, men dig skada. Jag säger dig derföre, gå bort och uppsök dina föräldrar och den gamle säckpipeblåsaren, så att profetian uppfylles. Du skall finna dem, ty min mans bror har sagt det, och han väntar dig. — Den döde piparen väntar mig? frågade Mac Leary med ett hemskt uttryck. — Han är inte död, Sonny, nej, han lefver, hviskade mor Carry med svär ansträngning, — jag ser honom tydligt, — med sin säckpipa under armen; jag ser honom i sin kilt af rödoch grönrutig tartan, med ugglesjädern i mössan, — hundra år gammal — och ännu en ståtlig man, — hur han har slagit plaiden omkring axlarne, så stolt och djerf: — hans kinder äro utspända, han blåser! Hur ms fingrar dansa: — hör, — pibroch spelar han — — Vid de sista orden lutade mor Carry sitt hufvad litet åt sidan, rösten tröt henne, andedrägten hämmades, och långsamt öppnades ögonlocken samt visade de brustna ögonen. Mac Leary ansåg henne vara död. Stelt blickade han på det orörliga, spöklika ansigtet, hvars konturer knappt kunde ur