Litteratur. Af mit Liv og min Tid. (1798 —15830). Af Th. Overskou. Kjöbenhavn. Chr. Steen Söns Forlag. 1868. Denna sjeltbiografi af en bland Danmarks populäraste dramaturger skall helt visst äfven i vårt land finna många läsare, serdeles som den innehåller många intressanta meddelanden rörande sociala förhållanden, teaterlifvet och personer, som under förf:ns ungdom utgjorde den danska scenens förnämsta prydnader. Författaren börjar med en detaljerad beskrifning på sin tidigaste barndom, sina föräldrar och sin öfriga omgifning, de förhållanden hvari han uppväxte etc. Han fortfar med minutiös noggranhet att skildra sin barndom och första ungdom, upptagande sålunda ungefär hälften af boken, innan han börjar beskrifningen på sitt teaterlif och den med hans skådespelareverksamhet nära förbundna verksamhet såsom författare. Vi tro, att sjelfbiografien skulle vunnit på en starkare koncentrering och afqvistning utaf sådant, som kan intressera blott dem som äro förenade med författaren genom den personliga tillgifvenhetens band. Att mycket ifveni denna hälft af boken är af kulturhistoriskt intresse och bär vittne om författarens humoristiska talang, neka vi dock icke, och den enkla, lediga stilen underlättar läsningen, äfven då man känner sig frestad att fråga: ,är det icke alltför anspråkssullt att vilja sysselsätta publiken med alla dessa långt utspunna detaljer rörande ett lif som först längre fram blef af allmän betydelse? Märkligt är, att äfven författarens minnen från Köpenhamns bombardemang äro af komisk natur. Det är, som röjde de den blifvande lustspelsdiktaren De talrika svårigheter och hinder, som förf. hade att kämpa med, innan det lyckades honom att fatta fast fot på der kongl. danska scenen, framställas med mycket lif och åskådlighet. Synnerligen intressant är författarens skildring af sitt anonyma författarskap och den framgång, detta rönte hos publiken. Om teaterdirektionens medlemmar, såsom Holstein, Rahbek, Olsen m. fl., har förf. åtskilligt att berätta, och den förstnämndes hätskhet mot förf. målas med bjerta färger. Att förf. icke kunnat beherrska sig, när hans egenkärlek blifvit sårad, visa flera bre från honom, som han sjelf meddelar, och framför allt ett till den berömde skådespelaren Nielsen. — En pikant episod utgör skildringen af de supter som prins Christians frånskilda gemål anställde fö ett sällskap af kongl. skådespelare, som gaf representationer i landsorten, och til hvilket förf. hörde.