m:i: 4ÄT24 ya stolkningen af 1771 års resolution. En dylik tolkning är dessutom, enligt hvad v nu gå att visa, alldeles stridande mot resolutionentydliga bestämmelse, derom att alla val till magi stratspersoner och riksdagsmän i Göteborg böra enligt Kongl. Förordn. den 23 Augusti 1731, 8 6 0 och Kongl. Förklaringen deröfver den 5 Juni 1739 2 S5 3 och 4, samt Kongl. Förordningen den 12 OkÅstober 1743, förrättas, samt, i följd deraf, hvar och Elen magistratspersons och borgares röst dervid tt i räknas och gälla, alltefter som enhvar jemlikt 2 taxeringslängden mer eller mindre i sammanskott, 11 så väl för jern-, grossoch kommissions-, som all annan handel, näring och rörelse, samt hus och sast egendom i staden och förstäderna skattar och I till stadens bästa betalar. Då nämligen 1759 års a rosolution uteslutande afsåg val till magistratspersoner, men deremot uttryckligen undantog val till riksdegsmän, så göras i 1771 års resolution dessa val till föremål för gemensamma foreskrifter. 1731 års Förerdning och 1739 års Förklaring inrymde åt Magistratspersoner rösträtt å vid Riksdagsmannaval, endast såframt de voro n I handlande eller idkade borgerlig näring, derför de Merlade utskylder; och 1743 års Förordning, ansgende borgmästarerådmansoch sekreteråreval i städerna, föreskref, ,att, som den borde halva spörmånen, hvilken största kostnaden till stadens upprätthållande måste vidkännas; så borde ock hvars och ens öretal efter taxeringslängden vara igrunden vid valen till dessa beställningar. Medelst åberopande i 1771 års resolution af sist1 nämnda Förordning, har Kongl. Maj:t uppenbarligen satt Göteborg, hvad val till magistratspersos ner angår, i fullkomlig likställighel med Rikets. s öfriga städer, uti hvilka, efter utfärdandet af ofran e åberopade Förordn. den 31 Oktober 1766, 1743 t t 22 — ärs förordning varit tillämpad; och medelst valens till Magistratspersoner sätiande i parllel med riksdagsmannaval, har Kongl. Maj:t gjort Magistratsledamöternas rösträtt till de förstnämnda befatt, ningarna lika mycket beroende af vilkoret att vara påförda borgerliga utskylder, som ostridigt dittills tillampats i afseende å val till riksdagsmän. Tages slutligen i öfvervägande, hurusom i 1759 års ; resolution, i afseende å procentberäkning för Magistratsledamöter, föreskritves, att hvar boromåStares röst bör räknas till två för hundradet af hela det då församlade borgerskapets valsumma, soch hvar rådmans till ett för hundrade af samma voteringssumma, så att, om borgerskapet vore till en sådan myckenhet församladt, att dess valsumma utgjorde sextusen daler silfvermynt, skulle hvarje borgmästares röst för 120, och hvarje rädmans for 60 daler silfvermynt gällal; hvaremot i 1771 (års resolution stadgas, att hvar och en magistratspersons röst skall räknas och gälla alltefter som Ven hvar skattar och betalar; så måste det vara alldeles klart, att bestämmelsen i 1759 års resolustion om procentberäkning är helt och hållet oförenlig med 1771 års resolutions föreskrift om rösträts efter skatt. knligt hvad Magistratens, å Rådhusarkivet förvarade, protokoll upplysa, anställdes, närmast i tiden efter utfärdandet af 1771 ärs resolution, rådmansval den 5 November 1772, den 13 September 1774 och den 20 Juni 1775. Vid intetdera af dessa val ägde omröstning rum, utan utsågos rädj männen enhälligt. Deremot voterade Magistraten, efter procentberäkning, vid rådmansval den 1 Augusti 1780 och den 18 Juni 1782, likasom vid ett borgmästareval den 1 November sistnämnda år, utan att protokollen gifva vid handen, att någon j särskild öfverläggning inom Magistraten föregått i berörda voteringsåtgärd; dock förekommer vid råd4 1 I 1 mansvalet den i Augusti 1780 (Litt. D), äfvensom ; via borgmästarevalet den 1 November 1782 (Litt. E), det anmärkningsvärda förhållande, att den, genom Kongl. Förordn. den 31 Oktober 1766, uwttr igen upphäfda Kongl. Förordn. den 15 Juni 1 1736, som föranledt tillkomsten af den genom 175911 1 Y års resolution bestämda valmethod, liheropas bland de författningar, hvilka skulle vid valen lända till efterrättelse. Detta misstag utgör den enda förklaringsgrund för den sedermera oafbrutet fort. satta tillämpningen af 1759 års resolution, hvilken 8 derefter vunnit en traditionell häfd, som emeller8 tid stått i uppenbar strid med gällande bestämDb melser och följaktligen, äfven om stadens borgerskap i långa tider låtit dervid bero, icke kan, I f allraminst sedan valrätten numera blifvit utsträckt N till kommunens samtliga röstberättigade medlemfc mar, hafva vunnit kraft af lag. Emellertid framgår at valprotokollen, likasom af protokollet vid ett i början af detta århundrade, den 17 Novemd ber 1801, förrättadt borgmastareval, att Magistratens ledamöter icke samtidigt med procentvotering sy. röstat efter sammanskott, ehuru naturligtvis sådant M varit påfördt de magistratsledamöter, hvilka voro B handlande; utan tillhör denna ytterligare utaf sträckning af Magistratens voteringssätt en sede nare tid. ta Vid den tillämpning af 1759 års resolution, som. ni vid det nu öfverklagade valet ägt rum, hafva ni samtliga de magistratsledamöter, hvilka i valet leltagit, röstat efter så väl bevillningen till staten, som med procentperäkning å af stadens öfriga inrånare afgifna röster. Att dessa uppgått till ett, . förhållande till vallängden, obetydligt belopp, örklaras deraf, att en stor del af kommunens nedlemmar, och deribland många med höga röstummor, afhållit sig från deltagande i valet, hvilket de ansett vara stridande mot gällande författaf ung; men om röster atgifvits af det sammanlagda fic östbeloppet, ungefärligen i samma proportion, som tje 1759 års resolution supponeras, i förhållande till of len tidens röstsumma, så skulle det mot ändaol nålet med 1759 ärs resolution stridande sörhälmn. ande kunnat hafva inträffat, att hvarje borgmå-i tares röst icke allenast blifvit lika mycket gäl-sk ande, utan sannolikt ofrerstigit det högsta röstelopp, som tillkommit någon bland stadens öfriga nyånare, om man nemligen från beräkningen utees uter några aktiebolag med höga röstsummor, de vilka institutioner, då valförrättningen icke anvis etts utgöra föremål för allmän Rådstugas betill andling, väl ej kunnat tillerkännas en rösträtt, dr om uteslutande är betingad af kommunalförvaltdr ingens föreskrifter i afseende på allmän Rådcei tuga. För vår del hysa vi visserligen den åsigt, än tt, i händelse den kommunalangelägenhet, som lar llsättandet af en rådmansbeställning innefattar, kolat af kommunens röstberättigade medlemmar, de fven i stad, der Stadsfullmäktige finnas, omedelart behandlas, sådant bort å allmän Rådstuga ch icke vid något så kalladt särskildt sammansäde inför Magistraten ega rum, helst kommutjer alförfattningen icke känner flera, än två organer 9 ir utöfvande af stadskommuns beslutanderätt; olil en i sådant sall hade uti 5S 9 af författningen en a ttrycklig undantagsbestämmelse härom bort medtjer clas, på frånvaron hvaraf just Eders Kgl. Maj:ts och ir ofvan åberopade nådiga beslut, i afseende på dig rfaringssättet vid dylika val i städer, hvarest nin tadsfullmäktige finnas, äro grundade. Att rådför ansval i stad, der Stadsfullmäktige ej finnas, utdyl ör föremål för allmän Rådstuglis behandling, ickamgår dessutom af Eders Kgl. Maj:ts nådiga kri; ef den 19 Juli 1864, i enlighet hvarmed koma unalförordningens föreskrift i 8 13, angående rätser. ghet för röstegande att vid allmän rådstuga beom igna ombud, ansetts hafva undanröjt all verkan visa Kgl. förordningen den 19 Januari 1758, hyarige-send m ombuds användande vid val till magistratsstör rsoner varit förbjudet. ven Ehuru vi, på grund af hvad vi i besvären hos den ders Kgl. Maj:ts Befallningshafvande andragit, hvil se 1759 års resolution, äfven om densamma, mot lem rad nu blifvit visadt, aldrig varit upphäfd, ej! halt a och nin