Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 1

————— UTRIKES, TYSKLAND. Grefve Bismarck har förelagt det nordstyska förbundsrådet ett förslag om, att badenska undersåter, som äro bosatte inom nordtyska förbundet, skulle hafva rättighet att utgöra sin värnepligt i nordtyska armben. En eljest preussiskt sinnad korrespondent till ,, Times betecknar detta som ett faktiskt öfverskridande at Mainlinien. I Paris gick det den 28 December rykten om, att franska regeringen skulle nedlägga en allvarlig protest mot ett sådant åsidosättande af Pragertreden. Förhållandet mellan Preussen och Österrike har på den sednaste tiden antagit en mycket spänd karakter. Bland de preussiska regeringstidningarne uppträder ,, Nordd. allg. Ztg med de våldsammaste beskyllningar mot Beusk, som säges arbeta på ett krig genom agitationer mot Preussen icke blott 1 den tyska, utan äfven i den utländska pressen. En af dessa artiklar innehåller följande kraftord: , Historien skall stämma de politiska brandstiftarne och deras ledare inför sin domstol, och de skola blifva bortjagade från skådeplatsen för sina lögner, förföljda af de bedragna folkens förbannelse och förakt! Samtidigt fortsätter nämnde tidning sina sträfvanden för att bevisa ungrarne, det de äro ,, offer för den österrikiska kejsarpolitiken. I en annan artikel berättar , Nordd. allg. 2tg., att preussiska kabinettet måst iakttaga den största möjliga tillbakadragenhet i sitt uppträdande gentemot kabinettet i Wien, emedan detta varit indiskret nog att i en fransk tidning offentliggöra den preussiske ambassadörens förtroliga meddelanden till österrikiska regeringen angående den mycket omtalade Usedomska depeschen. Af denna anledning utlofvar den officiösa Wiener Abendpost en mängd upplysningar, hvilka kabinettet i Wien hittills hållit hemliga, men som det nu, genom den preussiska pressens utmaningar, nödgas att framkomma med. Detta — med mycket mer — gör att sinnesstämningen i hegge rikena är så förbittrad, som om kriget stod för dörren. ITALIEN. En vanligen mycket väl underrättad korrespondent till den engelska ,, Pall Mall Gazette skrifver från Rom den 22 December: II går hade påfven ett hemligt konsistorium, i hvilket han höll en allokution, som uttalade mycket stränga anmärkningar öfver den spanska revolutionen. Den helige fadren sade, att denna tilldragelse utgått från stämplingar af en minoritet, hvilken, ledd af sammansvurna, öfverraskat det stora flertalet af spanska nationen och förjagat sin legitima suverän från throunn. Ilan talade på högst erkänsamt sätt om det spauska folkets moderation och ordningskärlek, samt anklagade revolutionärerna för att vara befrämjare af anarkien och fiender till religionen. Han klagade bittert öfver de förolämpningar, hvarmed prester och Inadsvärda biskopar blifvit öfverhopade, samt öfver förföljelserna mot de religiösa ordnarne. Pius IX slutade med en uppmaning till det heliga kollegiet att anropa himmelen om bjelp, på det ,allt detta onda måtte hämmas och Spanien återgifvas till sin rättmätige herrskare och relisionen. . Efter allokutionen samlade påfven kardinalerna omkring sig och tilltalade dem på italienska språket med följande ord: Ä Då jag ser Er här, mina vördade bröder, så vill jag meddela Er en sak, som för Er bör blifva bekant. Konungen at Sardinien har nu gått så långt, att han bedt om nåd för tvenne mördare. Denne konung, som icke fann någon brottslighet hos dem, hvilka mördat två prester i Siena; han, som icke hade den ringaste gåfva åt offren för öfversvämningarne i öfre Italien, men deremot skänkte 5,000 fr. åt en lönnmördares enka, begär nu nåd för två missdådare, förtjenta af det högsta straff. . . Detta häftiga tal gjorde naturligtvis ett djupt intryck på det heliga kollegiet, och några kardinaler, som äro bekanta för sina liberala och moderata åsigter, visade tydligt nog, att de ogillade ett sådant språk mot en katolsk suverän. Den budget, som efter julferierna skall diskuteras i parlamentet, och som före Februari månads utgång måste vara afsjord, utvisar temligen gynnsamma förhållanden. Om man icke tager i betrakande finansoperationen med kyrkogodsen, utvisar budgeten en inkomst af 992 millioner och en utgitt af en milliard 11 millioner, således ett deficit af 82 millioner: tages deremot förenämnde operation i betaktande, uppstår endast ett deficit at 11 12 millioner. FRANKRIKE. Innehållet af kejsar Napoleons nyårstal ill diplomatiska kåren var ungefär så, som man kunde vänta. Då stormakterna ust då höllo på med att undanrödja hinIren för en konferens, hvars uppgift är utt lösa en brännande fråga, faller det af ig sjelft, att kejsaren icke i sitt tal cunde låtsas om uågon fruktan för krig. Jan skulle derigenom ha tillintetgjort,