Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

Icke lagt en qvådrattum land Ull Frankrike; det andra kejsardömet har endast återgifvit det Savoyen och Nizza, som nationalkonventet skänkte det. TURKIET. , Konferensens sammanträde är fortfarande ögonblickets stora fråga, så heter det ungefär i de utländska tidningarnes alla artiklar, der man vågat sig ut på den högre politikens halis. Den franska Siele anser, och detta visserligen med rätta, att det skall blifva svårt komma öfverens om en basis, isynnerhet med anledning af den bitterhet, som förefinnes mellan Österrike och Preussen. Det är nemligen helt andra intressen, som här stå på spel, än Turkiets och Greklands. Om striden blott vände sig om dessa tvenne stater, skulle makterna måhända lemna dem tid och tillfälle att afkyla sin stridslust i några landtoch sjöslag, för att derefter diktera freden för dem. Men mycket talar för, att både Turkiet och Grekland i denna strid långt mera äro framskjutna figurer, än stater, som handla efter eget fritt beslut. Bakom Turkiet står Österrike, som fruktar för Rysslands växande inflytande i Donauländerna, och hofvet i Athen vet, att både regeringen och folket i Ryssland sympathisera med dess hållning. Af den vigt, hvarmed den preussiska pressen för hela Europa förkunnar, att det är regeringen i Berlin, som först uttänkt och föreslagit en diplomatisk fredskonferens och således på nytt gifvit verlden ett bevis på sin stora fredskärlek, kan man sluta, att äfven Preussen i den grekisk-turkiska konflikten ser något helt annat, än en strid om, hvem som skall hafva ön Kandia. I Wien klagar man öfver det preussiskt-ryska förbundet och kallar det ,,en mara för Europa och en hotelse mot Österrikes existens, och i Berlin påstår man, att det är Österrike, som förmått Porten att neka Kandia eftergister, samt att vidtaga krigiska åtgärder mot Grekland. Emellertid påstås — som man af ett telegram erfarit — att konferensen som i dag i Paris skulle sammanträda på de vilkor, som Porten framställt. Det påstås, att Grekland icke der skall representeras, utan endast höras före konferensens afslutande. Ett telegram trån Wien förklarar Turkiets förslag sålunda, att konferensen icke får upptaga någon fråga, som rörer Turkiets integritet, samt att Kandia är en inre fråga; det skulle således endast återstå att diskutera det turkiska ultimatum. Hvad i så fall konferensen skall tjena till, är icke lätt att inse, såvida den icke rent af skulle spela samma roll, som på sin tidj kongressen i Verona, hvilken beslöt en europeisk exekution i Spanien. Men det skall då tvifvelsutan gå, som det gick år 11856, att man får en fred, men ändock icke fred. Visst är, att den eviga orientaliska frågan — trots allt tal om och förhoppningar på konferensen — är fullt så svälvande som någonsin. l RUMÄNIEN. Furst Karl hade i sitt throntal ett godt tillfälle att hänvisa till de framsteg, landet under de sednaste åren gjort. Finanstillståndet var godt; man hade icke behof af nya lån, utan kunde till och med uppvisa ett öfverskott, och statens papper stodo i god kurs i utlandet. Kommunikationsmedlen hade på ett år ökats mera än förut under trettio, och detta genom byggandet af långa sträckor landsvägar och af en stor mängd broar, dels af trä (78) och dels af jern (19), samt genom påbörandet af det nya jernvägsnät, som skall genomskära hela landet. Med Österrike och nordtyska förbundet äro postkonvenI tioner afslutade, och det antages som säkert, att ett liknande aftal skall träffas med Ryssland. Att regeringen står i det bästa förhällande till majoriteten af landets representanter har visat sig under förhandlingarne om svarsadressen, hvilken endast blef en omskrifning af throntalet och ett verkligt förtroendevotum. Adressen antogs nästan enstämmigt i begge kamrarne, i det endast en mindre del höll sig från omröstningen. De nya ministrarne höra visserligen till en annan grupp af det liberala partiet än deras föregångare, men de hafva dock ingenting invändt emot, att den förre premierministern Stephan Golesko och ministerens egentlige ledare Bratiuno med stor pluralitet blefvo valda till presidenter i senaten och andre kammaren. Inrikesministern Cogalnisheano, hvilken som Kusas premierminister genomförde en mängd reformer, har i en rundskrifvelse till prefekterna utlofvat lika skydd för alla rumäner utan afseende på börd eller trosbekännelse, pressfrihet och decentralisation, samt befrämjande af jordbruket, landets vigtigaste inkomstkilla. Dagens post. SPANIEN. ,Gaulois af den 27 December inuehåller följande: I dag skall ett carlistiskt uppror förekomma i Bilbao, såvida det icke i förväg blifvit undertyckt, hvilket dock är sannolikt, enär regeringen håller alla trådarne till denna komplott i sin hand. Denna rörelse skulle sammanfalla med andra liknande i Navarra och de baskiska provinserna. Vanen och Irioso mm JA AP FR MM EA Ac MR TEA — 1O--G5t)c