Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

INLLIJUCDLAUU. TNULÄA HOLIDCT SaVäar VIN denna, som ock om min vinterstation, den lilla, välbelägna och vänliga Kaskö, skall jag meddela i nästa bref. N. B. AL UTRIHES, FRANKRIKE. Som man torde påminna sig, rådde det i Frankrike en mycket krigisk sinnesstämning kort före utbrottet af den spanska revolutionen. Det var då mycket tal om en fransk-belgisk allians, och vid samma tidpunkt utkommo från det kejserliga tryckeriet några betecknande politiska kartor, hvilka blefvo mycket omtalade i den franska och tyska pressen. Nu ha ånyo utkommit sex af Bouffard tecknade kartor, hvilka äro sammanförda på ett blad och åtföljda af en upplysande text. Dessa kartor gifva å ena sidan en framställning af Preussens tilltagande utvidgning och å den andra af Frankrikes tilltagande förminskning; de synas hafva väckt stort uppseende i Paris, enär de icke endast blifvit gjorda till föremål för tre ledande artiklar i Libertä: ,, Europas ombildning från 1740 till 18694, utan äfven finnas utförligt omtalade i en korrespondens från Paris till ,, Köln. Zeit. Hvad angår Frankrikes tilltagande förminskning, visas, huruledes Frankrike år 1568 icke längre egde någon enda af de kolonier, som det år 1740 hade såväl i Asien som i Amerika. Det har förlorat sina besittningar i Indien, Canada, Louisiana, S:t Laurentsoch Missisippi-vikarne, nära nog alla Antillerna, af hvilka det endast har några obetydliga delar qvar; det har äfven förlorat Madagascar, Isle de France och Rodigue. Visserligen har det å andra sidan eröfrat Algier, men — utan att tala om de stora offer, som denna besittning kostat — det går så långsamt med dess kolonisation, att Bouffard genom anställande af en jemförelse mellan utvecklingen i Algier och Förenta Staterna, hvilka sistnämnda staters befolkning år 1790 icke ens belöpte sig till 4 millioner, ! men nu stigit till 38 millioner, kommer till den öfverraskande slutsatsen, att! Frankrike skulle behöfva 4,000 år för att uppnå ett motsvarande resultat i Algier, som ännu efter 38 års ockupation endast har 250,000 kolonister att uppvisa. I! Europa har Frankrike genom 1815 års! traktater förlorat Vaubans fästningslinie,! Saar Louis, Landau, Philippevilie och! Courtray. Till gengäld för dessa stora utomordentliga förluster har det endast! erhållit följande tillvext: På 128 år har det förvärsvat Corsica (1768), Avignon! (1791), Mulhouse (1798) Montbeillard (1802) samt Nizza och Savoyen (1860). I motsats till detta tillbakagående lemnar författaren af de sex kartorna följande fram-! ställning af Preussens tilltagande utvidgning: År 1740 hade Preussen en befolkning af 2,240,000 invånare och en arm på 76,000 man, hvaraf hälften var linietrupper. Den lilla af tre särskilda grupper bestående staten hade endast föga att betyda i Europa; men efter slaget vid Molvita den 10 April 1741 vann Iredrik II Schlesien med dess befolkning af 3 millioner invånare, och dess besittning; försäkrades honom genom traktaterna i Breslau (1742), i Dresden (1745), i Aachen (1748) och i Hubertsburg (1763). Efter att utan svärdsslag hafva bemäktigat sig OstFriesland, hvarigenom han vann Emdens hamn, fick Fredrik II vid Polens första: delning Vestpreussen med undantag af: Danzig, hvarvid Brandenburg blef förenadt med Ostpreussen. Vid Polens andra och tredje delning erhöll Preussen Netzedistriktet, Anspach-Bayreuth, Storpolen, ! eller Sydpreussen, med Danzig och Thorn samt landet mellan Niemen och Bug, eller Ostpreussen. År 1815 erhölls Vorpommern och ön Riägen, Storhertigdömet Posen, Westphalen och flera andra distrikter. Det är öfverflödigt att påminna om, hvad det förvärfvat efter slaget vid Sadowa. I stället för de 2,400,000 invånare år 1740 råder konung Wilhelm I öfver nordtyska förbundets alla stridskrafter och öfver militärstyrkan i tre sydstater, hvilka endast vänta på det lägliga tilliället för att likaledes blifva absorberade — tillsammans 38 millioner invånare. ,Libertö slutar denna framställning med följande anmärkningar: ,, Pennan kan endast gifva ett ofullständigt begrepp om detta vidunderliga crescendo. Man måste följa dess historia på Bouffards sex kartor, der färgerna, genom det sinnrika anbringandet, hafva en vältalighet, som bläcket aldrig skall kunna höja sig till. Man måste med ögonen följa hela gången i denna politiska utveckling, som ännu är högst ofullkomlig på den första kartan, men som på den femte fullständigt framstår; man måste på den sjette kartan — .Europa 1868 — se Preussen norr ifrån och dess naturlige allierade, Italien, söder ifrån trycka och innesluta Frankrikes gränsor ända ifrån Nordsjön till Medelhafvet. Denna period på 128 år (från 1740 till 1868), under hvilken Preussen och Italien uppstått, har äfven sett två andra redan förut mycket mäktiga stater, England och Ryssland, utvidgas på ett opronortionerliof cäött t IT oclutat af dan cadnacta