samt blef sjuklig till kroppen och retlig till lynnet. Alven Ricarbos kalla, grymma, ernhårda välde öfver henne tycktes försvagas. Mr Levingstone sjuknade; nyårsräkningarne skulle snart betalas; den umgängeskrets, för hvilken han så länge förödmjukat sig, tycktes draga sig tillbaka från honom. Giuletta frågade oupphörligt hvarför den vanlige gästen numera aldrig kom och ville ej emottaga någon annan, då hennes glädjelösa lefnadssol var borta. Den djefvulska plan, som uppstått i hans hjerna, mograde och utfördes. — Den bedragna, förtroendefulla Giuletta var det villiga verktyget för det ohyggliga dådet. Förlitande sig på sin faders upngift att hennes älskades långvariga sjukdom var orsaken till hans frånvaro, och att han kunde återställas genom ett hemlighetsfullt pulver, hvartill han visade henne det utländska receptet, samtyckte hon att sjelf gifva Levingstone detsamma, ehuru hon fordrade att få följa honom till kemisten för att erhålla det och få visshet om dess goda verkan. Uppfylld af qvinlig kärlek och takt, lyssnade Giuletta till sin faders föreskrifter huru hon skulle gifva pulvret åt den man hon älskade, samt följde dem, — begaf sig ensam till hans bostad, beredde sig tillträde medelst faderns nyckel, presenterade sig för honom ännu en gång som sin faders sändebud, dolde sin häftiga sinnesrörelse medan hon befann sig hos honom, ersatte omärkligt doktorns medikament med det olycksbringande giftet, — hvilket hon ansåg vara ett så säkert botemedel, — genom att byta om pulween, men oj pappersomslagen, och af