Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1868, sida 3

— enligt meddelanden till oss — stå förbindelse med vissa redan framställd: eller snart framkommande förslager frå! preussisk sida till konung Johan angåend den sachsiska armåen och den sachsisk: diplomatien. Man vet, huru nära Sachser är förbundet med Nordtyska förbundet icke destomindre råder likväl uti regerings kretsarne i Berlin tvifvel om utförande af de bestämmelser, hvarigenom år 186( blef lagdt band på detta konungarike handlingsfrihet, och grefve Bismarck ä personligen bland dem, som förmen den enda och sanna lösningen är sens införlifvande med Preussen. I otvifvelaktigt icke för ögonblicket fr om något sådant, men man har li ganska säkert redan under några vecko: sökt förmå konung Johan att uppoffra de sista prserogativerna af en konungamakt som redan inskränker sig till att vars rent nominell. FRANKRIKE. Exdrottning Isabella och hennes son, prinsen af Åsturien, synas i Tnilerierna behandlas med rätt mycken utmärkelse. Den kejserlige prinsen gaf exdrottningens son en dyrbar julklapp, och om Juldagen begaf sig den spanske lillo prinsen till Tuilerierna för att personligen öfverlemna en gengåfva. De begge prinsarne hafva gemensamma ridlektioner 3 i veckan. Det har blifvit anmärkt i de sranska tidningarne, att Isabella hade en liten krona på hufvudet, då hon sednast gjorde visit hos kejsaren och kejsarinnan. ITALIEN. Bref från Palermo innehålla fortfarande berättelser om den enthusiasm, som der framkallats af kronprinsens och kronprinsessans besök. Vid hvarje tillfälle, då de offentligt visa sig, gifver sig denna enthusiasm tillkänna. GREKLAND. . Times meddelar den diplomatiska korrespondens, som förutgått afbrytandet af de diplomatiska förhållandena mellan Grekland och Porten. Den innehåller tre depescher från den d. v. turkiske ambassadören i Athen, Photiades Bey, till grekiske utrikesministern Delyanni (dat. den 1, 3 och 4 December), i hvilka Portens bekanta klagomål öfver den grekiska regeringen framställas. Den grekiske utrikesministern svarar i en längre depesch af den 9 dennes, i hvilken han punkt för punkt bemöter de besvär, som Turkiet anfört. Samma dag riktade den grekiske utrikesministern en not till de tre skyddsmakternas ambassadörer i Athen, i hvilken not den grekiska regeringens rättfärdiggörelse är nedlagd. Som man torde påminna sig, voro Portens fordringar följande: 1) Upplösning af Petropulabis frivilliga kår; 2) förbud mot afsändandet af beväpnade grekiska fartyg till Kandia; 3) beskydd af de familjer, som önska återvända till nämnde ö; 4) aktning för Portens rättigheter och bestående traktater. Med afseende på den första punkten heter det i depeschen: ,,Den kongl. regeringen kunde hvarken efter godtfinnande upplösa Petropulakis kår eller någon annan kår af grekiska medborgare, som på egen risk drog ut för att kämpa i utlandet, enär författningen icke tillåter regeringen att i denna riktning göra ingrepp i hellenernas frihet, och folkrätten icke å andra sidan tvingar till ett sådant steg. Emellertid försäkrar regeringen, att det icke blifvit tillåtet officerare, underofficerare och soldater i aktiv tjenst att sluta sig till dessa band. Tillika föstes uppmärksamheten på, att flera hundra frivilliga under loppet af de tre år, som upproret på Kandia varat, ha afrest dit och som oftast återkommit derifrån, utan att man derat tillvitat regeringen onda afsigter, eller talat om kränkning af folkrätten. Om den andra punkten heter det i depeschen: ,, Regeringen har aldrig och skall aldrig — så länge det förefinnes ett vänskapligt förhållande mellan den och Porten — gifva sin tillåtelse att väpna de grekiska fartygen och förse de upproriska på Kandia med förråder: mon landeis försatoning tillåter ej, och folkrätten fordrar icke heller, att man förhindrar privata fartyg ifrån att på eget ansvar öfvertaga denna affär, och undertecknade anse sig böra anmärka, att påstäendena om, det ,,Arkadi och ,,Enosis blifvit utrustade till krig i konungarikets namnar, äro oriktiga och rentaf gripna ur luften. Hvad angår de invandrande kanliotiska familjerna, försäkrar grekiska reseringen, att den icke har något intresse if att hålla de nämnde invandrarne qvar landet, dit de af humanitetsskäl blifvit förda at utländska krigsfartyg. Öfver 40 tansportskepp ha redan afgått, och regeringen har aldrig underlåtit att vidtaga illa i dess makt stående nolitiåtgärder för