Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1868, sida 2

Bref från Stockholm. (Till Handelstidningen.) Stockholm den 29 Dec. Efter inbjudan af samtliga Stockholms riksdagsmän i andra kammaren sammanträdde i afton kl. 6 å nedre börssalen ett antal af c:a 500 valmän, för att diskutera frågan om kandidat till det genom Aug. Blanches bortgång lediga rummet i ofvannämnda representativa församling. Belysningen var miserabel, och endast de personer hvilka stodo omkring ett bord, placeradt midt i salen och försedt med ett par ljus, mellan hvilka hr L. J. Hierta tagit plats, kunde igenkännas. En annan scen skulle bestämdt erbjudit sig i Göt borgs börssal! Mötet blef icke desto mindre lyckadt. Sedan hr Hierta uppmanat de närvarande att välja ordförande och för sin del till sådan föreslagit general Hazelius, husegaren Hagström tackat hrr inbjudare för det de ställt sig i spetsen för detta möte samt general Hazelius lönat artigheten med att å sin sida föreslå hr Hierta, eller ock någon af de öfriga inbjudarne, till ordförande, antog hr Hierta på fullt allvar den dominerande plats, hvarå han redan från mötets början synts. General Hazelius uppmanade de personer, man i tidningarne föreslagit till kandidater, att uppträda och uttala sina åsigter i de vigtigaste samhällsfrågorna. Häradshöfding Hultgren yttrade: Här finnes ett sällskap, det nyliberala partiet, hvilket såsom sin kandidat uppställt kapten Julius Mankell. Såsom protokollsförande i detta sällskap, har jag ställts i korrespondens med flera medlemmar af andra kammaren och vet, att dessa med säkerhet vänta få se kapten Mankell uppställas såsom riksdagsmannakandidat. I flera frågor, specielt i armorganisationsfrågan, har kapten Mankell tillhandagått flera riksdagens representanter med råd och dåd, och skulle säkerligen nu till stor nytta verka såsom aktiv deltagare i riksdagsförhandlingarne. op på kapten Mankell förnummos. Kapten Mankell uppträdde. Genast då från det nyliberala lägret tvenne kandidater uppsattes, fann talaren — sade han — att en af dem måste träda tillbaka. Som många tecken tydde på att d:r Hedin skulle röna större sympatier än tal:n, ansåg tal:n det för sig vara en helig pligt att, för den goda sakens skull, gifva vika. Det vore af vigt att förekomma splittring hos. de liberala. Tal:n ansåge visserligen dessa vara lika mäktiga och talrika som de konservativa, men dessa sednare äro mera disciplinerade. . Tal:n ville lemna sin röst åt d:r Hedin, hvars stora talang och utmärktaj snille han väl kände, och han uppmanade alla dem, hvilken tänkt gifva sina röster åt honom, att istället gifva dem åt d:r Hedin. Då talm afträdt från kandidaturen, vore det onödigt att nu gifva en exposå af hans politiska åsigter, men talm ville dock begagna tillfället, medan han hade ordet, att yttra något angående