Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 3

venhet — hvad hon blifver för den förlorade sonen, då han bäst behöfver hennes hjelp, då han åter behöfver, såsom då han var barn, af henne lära skillnaden mellan rätt och orätt, af henne lära att under försakelse och tåligt arbete bära förödmjukelsens tunga börda. Sedan kommer en annan skizz ur familjelifvet, och den kallas ,,Broder och syster. Det är kärleken mellan dessa tvenne, som ,lekt vid samma moders knä!, som skildras, och äfven här visar förf, hur djupt hon förstår att intränga i hjertats doldaste vrår, huru hon förmår uppfatta arten af en känsla, som lefver i det tysta hvardagslifvets sfer, utan att förlora sin sköna poesi. Efter dessa bilder ur hemmets lif, visar förf. oss en ur fängelsets. Med kraftiga drag skildrar hon för oss lifstidsfångens långa, qvalfulla stunder; denna smärtuppfyllda tillvaro, hvarom blotta föreställningen inger oss fasa, lägger hon i dagen för oss med hemsk trohet. Det är ingen nädel brottsling, hon presenterar för läsaren; tvertom vittna de taflor, hon rullar upp ur hans förflutna lif, om ihärdig ondska och tillbakavisande af de goda inflytanden, som kunnat rädda honom, om ett vildt begär efter oädla njutningar, som först förde honom i lastens och sedan i brottets armar. Och dock kunna vi ej annat än känna det innerligaste medlidande med den olycklige, som i sin dystra cell qväljes af medvetandet af att sjelf ha vållat sitt bittra öde, torteras af bilderna ur sitt förflutna lif och af vissheten att först döden skall skänka honom friheten. De glada förhoppningarne,, har förf. kallat en liten skizz om en sjömansgosse, som tidigt af okuflig längtan fördes ut på det vida blåa hafvet, som hade blifvit hans faders graf. Sedan kommer en berättelse om tvenne bröder, som älskade en flicka — en historia full af dramatiskt intresse, der mot vanan allt blir godt och ljust mot slutet. Skizzen heter ,,Ett godt samvete, och slutligen blir denna titel en sanning och icke en skärande ironi, som den hotade att bli. ,En vaken dröm är en skildring af en af tidens uppenbarelse för den efterlefvande — en skildring, som, äfven den, vittnar om förf:s poetiskt vackra uppfattning af känslolifvet. , Den svarta slafven erinrar i anseende till innehållet om dystra sägner, som berättas från de länder, der Afrikas barn hållas eller hålits i träldomens bojor, men bär tillika den för förf:s skaplynne egendomliga prägeln. ,Passionen heter en framställning af ett olyckligt äktenskap, som möjligen har någon motsvarighet i ett faktum på denna jord; oss förekommer dock grälsjukan hos dessa makar, som älskade hvarandra med den varmaste kärlek — en grälsjuka, som förbittrade deras lif och slutligen vållade den unga hustruns föridiga död, ej rätt sannolik. Visserligen skulle mannens moder komma och bo i huset som en dea ex machina, för att drifva let onda till dess höjd, men detta ominetgör ej alla våra betänkligheter i detta hänseende. ,, Mormodern är en vacker: framställning af en gammal qvinnas lif i cretsen af ungdom, hvilkens innerliga hänzifvenhet hon vunnit genom sitt milda kärleksfulla väsende. I, Gerningarnas spår ramställes en man, som sörjer öfver att lö ung, innan han hunnit att verka det soda han velat, och som genom en dröm lir tröstad. I, Skenets verld visas, huru len på smärtsamma erfarenheter grundade nisstron mot menniskorna är obefogad, ut barnets glada tillit är att föredraga ramför misantropens uppfattning, att denne liknar en blind mullvad, som icke tror vå solens strålar, emedan dess förmörkade iga aldrig ser dem. Det andra häftet börjar med berättelsen Den lilla familjen — en titel, som syhes oss mindre lämplig, helst , familjen destår af tvenne kringvandrande barn tillnörande ,,konstmakarnes stora skrå, som cke ens äro, slägt med hvarandra. Novellen tillhör icke förf:s vanliga genre. Sjelfva ämnet är något slitet, hvadan den J väcker synnerligt intresse. , Lifvets stulium är en väl utförd skizz, till grund för hvilken ligger en djup tanke, som väl jenar att beaktas, neml. den, att man icke studerar lifvet rätt genom att-blindt kasta sig i dess hvirfvel, innan man , gjort eröfringar i ensamheten. ,, Framåt marsch! heter ett litet genrestycke, hvari förf. med vanlig talang skildrar stridens fasor och uppvaknandet på slagfältet bland döda och sårade — d. v. s. frånsidan af den lysande medaljen. På hafvet är en liten förträfflig berättelse, full af styrka iskildringen och spännande intresse. ,Den dummaste pojke i verlden är en vacker och rörande teckning af en anspråkslös och förbisedd mans genom ädla handlingar och hjeltemodiga försakelser utmärkta lif. Ma Bonne visar oss en bild från förflutna tider, en af dessa hederliga läracinnor i förnäma hus, hvilkas hela personlighet var hoppressad inom en svepning at trånga former och som tycktes lefva blott för att inviga sina elever i konvenansens heliga visdom. , Från mitt fönstert utgör en profbit på författarinnans fina menniskostudium. ,,Styfmodern är en väl utförd skizz ur familjelifvet. I ,Det vanvårdade barnet borde de, hvilka vinnlägga sig om att förbättra små menniskoexemplar, som tidigt blifvit demoraliserade, finna god ledning. Häftet slutar med ,,Den sista jagten, eniliten skizz full af poesi och gripande effekt. A. (Insändt).