Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 2

Först skyndade han till ombudsmannen Mr Northurst blef förvånad, men denn: gång ådagalade han snarare beundran ät ringaktning för den unge advokaten. Ha upptog saken med ifver, parad med han vanliga klokhet. Spanande polis satte genast i rörelse, och han skulle hafva for drat vidare uppskof med Williams dom om icke Ralph hade lagt sig deremot. — Detta måste bli vår sista utväg sade den unge advokaten. — Det skull väcka Ricarbos misstankar, och allt bero nu på hans närvarande fullkomliga trygg het. Jag beger mig ögonblickligen til hans hus, vill ni vara god och följa mig dit samt göra som jag föreslagit? Mr Northurst kände sig litet knuffad men gjorde ej någon vidare invändning Sedan Ralph anländt till mr Ricarbos, an. höll han att genast få tala med hans dot ter. Betjenten tvekade några ögonblicl och invände, att miss Ricarbo ej hade emottagit någon sedan flera veckor; mer slutligen, då Ralph så lugnt som möjlig nämnde att han kom i ett ärende, son ej medgaf uppskof, blef han insläppt, så mycket helldre som betjenten visste at ban förut i affärer hade besökt huset: herre: Ralph kände sig nästan frestad at vända om, då han steg öfver tröskeln, vic tanken på ändamålet med sitt besök; hans största svårighet var huru han skulle börja, huru han skulle kunna leda samtalet i den riktning, som på naturligt sät kunde bestyrka hvad han ännu blott misstänkte. Han infördes genast i samme rum som förr, och innan han ännu fullkomligt tattat den pinsamma svårigheter af sin nuvarande uppgift, stod miss Ri