hans vin; men de betraktade allt detta såsom nedlåtande ynnestbevis å sin sida och skrattade i mjugg åt parvenymillionären, och han visste det. Först tillräknade han sitt misslyckande sin unga och passionerade italienska hustru, ty hans sjelfviskhet hindrade honom se, att hon snarare var omtyckt, — sedan sin sköna, men passionerade dotter och slutligen sin förbindelse med cityfirman. Allt, utom sig sjelf och sin egen låga, frånstötande natur, anklagade han som orsaken till gäckandet af sina förhoppningar. Missräkningen förbittrade honom; han hade hänsynslöst förslösat penningar utan någon tillfredsställelse för sig sjelf, och medan hans hjertas önskan nästan öfvergick till en sjukdom, tycktes dess uppfyllande mera aflägsen än någonsin. Han trodde slutligen att hans sista utväg till framgång bestod uti att gifta sin dotter med mr Levingstone, och samtidigt göra sig qvitt henne och hvarje öppen förbindelse med firman. Allt tycktes gå bra för en tid och syfta derhän nan önskade; hans kompagnons besök voro regelbundna och förrådde uppmärksamhet samt deltagande, för den moderlösa flickan, medan hon, hvilket äfven en mindre intresserad iakttagare än hennes fader genast skulle hafva märkt, hade egnat sitt varma hjertas passionerade ömhet åt sin moders trogne vän, och sin egen välvillige tröstare. (Forts.) Afliden vetenskapsman. Från Fontainebleau berättas, att den berömde franske etnologen och resanden grefve dEscayrac de Lature dött efter