Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 2

carbo åter framför honom, hvarvid hennes oroliga, vilda ögon fixerade hans ansigte med ett uttryck af den högsta spänning. Han öfvervägde just huru han skulle bryta tystnaden, då hon sjelf räddade honom ur denna svårighet och på samma gång genom sina första ord undanröjde de största hindren för honom. — Kommer ri från honom? Jag vet att ni gör det, — ni talade om honom förr en gång. Ar han frisk ännu? — Stackars Levingstone! Min far har sagt att han skulle komma hit snart, men han har inte varit här ännu. Denna oro är förfärlig! Hennes röst var sorgsen och trängde direkte till Ralphs hjerta; men ingen tid var att förlora; — en öppning visades honom, och han begagnade sig ögonblickligen deraf. Varsamt styrkte han den olyckliga flickan i hennes tro, att han kom å mr Levingstones vägnar, hvarefter han snart aflockade henne tillräckligt för att lemna behöriga ledtrådar åt mr Northurst, hvilken genast satte sina tjensteandar i rörelse med den framgång, som vi redan hafva sett. Denne herre hade följt Ralph, enligt öfverenskommelse, och hade, tack vare sin slughet och mångåriga erfarenhet af Londons betjentverld, rönt mindre svårighet att intaga sin bestämda post bakom skärmen i det rum, der samtalet mellan den olyckliga Giulette och Ralph egde rum, än den sistnämnde hade vid att erhålla vanligt inträde på vanligt sätt i huset. De noggranna uppgifterna och detal1 jerna af de händelser, som föranledde Ricarbos ohyggliga brott, voro då ännu icke fullt utredda, men efterhand blefvo de