Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 1

Svenska Nordpolsexpeditionen 1868. (Bref till Handels-Tidningen.) (Forts. tr. N:o 302). Men är härmed detta lands fanerogamlora till alla sina detaljer känd och unlersökt? Ehuru vi tro oss ej begå något fel, om vi antaga den nu vara lika väl vänd som hvilket som helst annat lands, mse vi dock ingalunda otroligt, att en ller annan art hittills undgått uppmärksamheten. Vi stödja denna vår förmodan på det egendomliga i sättet för en mängd irters förekomst: inskränkta till ett ytterst itet och begränsadt område, söker man lem förgäfves i hela grannskapet och på undra likartade ställen. Den tanken tränser sig ovilkorligt på den uppmärksamme etraktaren, att vi här hafva framför oss emningarne, fragmenterna af en förgånsen rikare och yppigare vegetation, af hvilken några representanter på spridda, särdeles gunstiga lokaler lyckats ännu till -ära dagar fortsätta kampen mot ett oblidt climat — men huru länge? Det var emellertid ej de högre växterna, som hufvudsakligen togo botanisternas uppnärksamhet i anspråk, utan denna egnales fastmer åt de lägre: mossor, lafvar, Uger och svampar. Må det emellertid vara nog att här blott omnämna, att — synnerhet af de tvenne förstnämnda — stora massor blifvit hemförda, bland hvilka örefinnas många rariteter och hittills i lessa trakter ej observerade arter, så att ifven i detta afseende utan gensägelse cännedomen om de arktiska trakternas vegetation vunnit en betydlig och ej värdeös tillökning. Att af algerna stora skosar af gigantiska former anträffades, har edan i ett föregående bref omtalats, hvalan här blott må tilläggas, att detta äfren, märkligt nog, var förhållandet i de ulra nordligaste delarne, hvarest qvarligsande is ofta nog endast en ytterst ringa id af året ej så godt som totalt förhinlrar ljusets tillträde. Vidare må tilläggas, utt de högre, köttiga svamparne visade sig ett visserligen ej stort, dock i förhållande ill landets höga läge opåräknadt antal if arter. Så t. ex. kunde det ej undgå ut väcka en viss grad af förvåning, då len äkta, veritabla champignonen (Agarijus campestris) i vackra exemplar anträfades, och att den ej genom sin förflyttning mot norden förlorat något i smakens inhet, kan jag af egen erfarenhet intyga. Uppträda således de större svamparne en oväntadt stor mängd, så är ett motsatt förhållande rådande med de lägre, vilka såsom små fläckar eller punkter läga visa sig på lefvande eller döda växt