Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 3

Ett sorl hördes genom hela salen, då vittnet upphörde att tala. Ralph reste sig och anhöll om tillåtelse att samtidigt få framkalla kemisten och cabkusken. Det beviljades, och båda stodo nu bredvid hvarandra. — Om ni båda se här i domsalen den herrn, som kom till er på aftonen den 17:de sistlidne Januari, så varen goda och visa oss honom. Icke ett ögonblicks tvekan uppstod Båda hade sett honom då de afgåfvo sitt vittnesmål; båda utpekade honom nu samtidigt. Det var — mr Ricarbo! — Den olycklige, hvars utseende förrådde allt hvad han hade lidit, kunde ej ut. härda längre. Han såg huru mr Alfred Levingstone med en blick af fasa och afsky sprang tillbaka ifrån honom, hvarefter han föll sanslös i armarne på de båda konstaplarne, hvilka någon tid hade afvaktat den befallning, som nu gafs, at föra ut honom och häkta honom. Hela folkmassan i domsalen var i upp: ståndelse, då Ralph ånyo tog till ordet men sorlet aftog småningom och upp hörde, då den unge advokaten fortgick : sitt försvarstal. Han nämnde först att de fakta, som nyss blifvit ådagalagda, hade blifvit bragta i dagen endast genom er tillfällighet just denna morgon, och dett: var orsaken hvarför han ej hade varit till städes vid det tillfälle han bordt vara det Lätt men öfvertygande vidrörde han de starka sken af brottslighet, som nu upp stått mot en annan och derefter fram ställde han, med ett utbrott af gripand vältalighet, de qval William Bertram had utstått